Fredskalla

2015-10-19 @ 14:35:00
På äldre dagar tycker jag det är mysigt med riktiga blommor inomhus.
Jag har i många år bara haft "fuskisar" och tyckt det varit både enkelt och snyggt.
Nu har jag köpt på mig växter som ska vara lättskötta och svåra att ta ihjäl, men tror fasiken att jag ändå lyckats.
Har en stor fredskalla som var hur fin som helst och med massor av fina vita blommor, men så här efter ca 3 veckor är alla blommor bruna. Jag har varit försiktig med att vattna så den har inte fått för mycket vatten. Den står i ett läge där det är ljust på dagarna. Ska testa att låta den torka ordentligt så hoppas jag den tar sig.
Så här ska en fredskalla se ut, men min har inte en enda vit blomma kvar.

Favoriter som försvinner

2015-10-19 @ 13:02:05
Har ni nån gång haft en favorit som försvinner ur sortimentet?
Nu är det den tredje för mig! Den första tog dom tillbaka efter att jag skrivit till dom. Det var en mix ifrån Knorr, men som försvann igen efter nån månad.
Sen var det en curry creme fraiche som var helt underbar till både fisk och kött.
Nu är det en curry färskost som är borttagen ur Arlas sortiment. Den var helt underbar och en produkt jag inte kan förstå försvinna.
 

Projekt 1 klart

2015-10-19 @ 12:54:00
Nu har vi blivit klara med bottenvåningen och från att allt varit gult och fult är det nu vitt, grått och fint.
 
 

Ett nytt liv eller ett nyttigare liv

2015-10-19 @ 12:45:38
Nu är vi klara med nedervåningen i vårat nya hus och vi är jättenöjda.
Den senaste tiden har det hänt en del både svåra och jobbiga saker och som påverkat mig väldigt mycket psykiskt.
Hösten är här och det är lätt att se tillbaka på hur mysigt det var i somras. Men nu har vi en vinter framför oss och som jag hoppas inte blir en alltför kall sådan. Laddad med tung ångest måste jag hitta något som kan göra det lättare och nu går alla tankar till att skaffa en hund. I kväll ska vi åka och titta på denna sötnosen.
 
Det är en Jack Russell och heter Sluggo :) Skulle nog vilja ändra på det men han är nu 12 v och är van vid det namnet.
 

Varifrån ska jag få styrka

2015-04-18 @ 08:05:20
Sitter här och tänker på allt som hänt sedan påsk. På långfredagsnatten blev jag uppringd av Psykakuten, min dotter var på väg upp dit. Hon hade blivit upphittad av två främmande tjejer som insåg att min dotter ville ta sitt liv och tog henne med sig för vård. De 20 minuterna de tog innan jag fick krama om henne var de längsta minuterna i mitt liv. Jag skakade som ett asplöv och grät helt hysteriskt. Det kändes som om jag skulle svimma. Mitt barn! Vad är det som händer, varför vill hon inte leva?! Hur jag ska kunna vänja mig vid den tanken? Det går inte! Vad har jag gjort för fel? Rädslan för att hon ska ta det där steget finns ständigt i mina tankar och hur ska jag kunna leva utan att tänka på det? Mina barn är mitt allt och jag vill att dom ska få all den kärlek jag aldrig fick som liten. Jag har ett liv fullt av nära och kära och som ger mig styrka och utan dom hade jag aldrig klarat det här. Under stor del av mitt liv har jag stångats med ångest och oro. Jag har själv känt mig uppgiven men har ändå lyckats ta mig fram även om det har varit många stockar i vägen. Känslan av misslycka är stor, om det är på grund av mig som min dotter mår dåligt kommer jag alltid att bära. Jag vet att jag har ett värde hos många och att jag är djupt älskad, men hur ska jag få min dotter att förstå hur älskad, värdefull och vacker hon är? Att bli avvisad när jag vill finnas där och hålla om henne är något av det som gör mest ont.

En positiv dag

2015-04-07 @ 21:29:00
Efter en både jobbig och känslig ledighet blev denna dag ok.
Det är första gången på länge som jag såg mitt barn le.
Jag tar en dag i taget för annat vågar jag inte göra annat just nu. 
 
Natti natti
 

Mitt barn är Bipolär och har Borderline

2015-04-06 @ 17:42:00
Jag har inte skrivit på väldigt länge men tänkte fortsätta min blogg med att berätta hur det är att leva som förälder till ett barn med Borderline och Bipolär.
 
Det är tufft och svårt och pendlar mellan glädje och sorg.
 
På långfredagsnatten blev jag uppringd av Barn och Ungdoms psyk. Mitt barn hade hittats av två främmande ungdomar som tog henne på buss till Psyket då hon ville ta sitt liv.
Jag fick världens panikångest och bröt ihop fullständigt. På vägen upp hann jag tänka mycket och den rädslan går inte att beskriva. Mötet med mitt barn var en lättnad och vi båda började att gråta. Tillståndet ansågs vara i fara så vi blev inlagda. Nu är vi hemma och min självkänsla är nere i botten. Jag vet inte hur och vad jag ska göra för att hjälpa mitt barn mer än att finnas och det räcker inte. 
 

2014

2014-12-31 @ 16:42:00
Det här året har varit både ledsamt, jobbigt, roligt, glatt, resande och kärleksfullt. Jag har gått igenom saker som fått mig att inse vad som är viktigt. I början av året trodde jag aldrig att livet skulle få något värde. Jag hade separerat, min son ville inte bo hos mig och jag hade sårat ett antal människor. När flyttlasset var på plats i mitt nya hem började jag att tokgråta och undrade vad jag hade gjort, men innan midnatt samma kväll var alla lådorna uppackade. Jag fick en ny energi och jag kände att jag måste klara det här!
Nu är det precis ett år sedan och jag har fått ett jättefint hem, min son bor hos mig varannan vecka, jag har fått en bil och det mesta fungerar som det ska. Under det första halvåret var det jätte jobbigt, men jag träffade både nya och gamla vänner och en av dessa vänner är en gammal skolkamrat till mig som givit mig så mycket styrka och glädje under dessa svåra och jobbiga stunder. 
  
Idag känner jag styrka, glädje, lycka och kärlek.
 
Gott Nytt År!

Middagstips

2014-10-12 @ 09:47:00
Igår gjorde jag en riktigt god middag.
Den är enkel att göra men med en otroligt festlig smak.
Innehåll för 4 port:
2 stor filéer
1 burk
1/5 burk
 
Efter behov
 
 
Efter behov
 

Gör så här:
Skär kycklingen i skivor och stek dom i lite smör.
Salta och peppra.
Häll på en burk Uncle Bens Thai curry och lått puttra.
Tillsätt Curry färskost efter smak (Jag tar en halv burk), lite wokgrönsaker och en sträng flytande honung.
Låt det koka på svag värme under tiden potatiskroketterna står i ugnen.
 
Smaklig måltid!

Favorit just nu

2014-10-11 @ 09:27:00
Jag minns så väl när min dotter satt och tittade på Andra Avenyn när den kom och jag tyckte inte hon var klok som satt och tittade på sånt skit. Men vem är det nu som är knäpp?! Jo jag! Det är ju hur bra som helst. Nu är jag på avsnitt 44 och jag vill inte att det ska ta slut. Tony är ju för läcker.

Vilken tur

2014-10-11 @ 09:20:57
Popcorn är den nya supermaten. Det visar ny forskning på University of Scranton i Pennsylvania. Det poppade snackset innehåller mer antioxidanter än vissa frukter och grönsaker.

Det spelar ingen roll om du poppar popcorn själv, slänger in en påse i micron eller till och med köper färdigpoppade i affären. Undersökningen jämförde popcorn poppade på olika sätt och resultatet var tydligt.

– Popcorn innehåller 100-procent obearbetade fullkorn och en portion kan ge 70 procent av det dagliga intaget av fullkorn och mängder med antioxidanter, säger Joe Vinson, som ledde studien och är professor för kemiinstitutionen vid University of Scranton, till The Vancouver Sun.

Framförallt är det så kallade polyfenoler, en antioxidant som sänker kolesterol och förhindrar vissa typer av cancer, som gör popcorn nyttiga. Popcorn kan enligt forskare innehålla upp till 300 milligram polyfenoler.


Tankar och känslor

2014-10-10 @ 18:00:00
Det längesen jag skrev men just nu har jag lusten att skriva några rader.
Tiden går så fort att det snudd på är skrämmande. Det är snart ett år sedan jag separerade och det har hänt en hel del sedan dess. Till en början ville inte min son bo hos mig och det gjorde naturligtvis jätteont. Jag grät morgon som kväll och kände mig som den mest misslyckade mamman på denna jord. Vissa dagar kände jag ett enda stort hat, ett hat till både mig själv och livet. Idag känns det så mycket bättre, men inte helt bra. Min son har behövt den här tiden och nu är han hos mig lika mycket som hos sin pappa. En skilsmässa är tung för alla inblandade, men är framförallt jobbigast för barnen. De skuldkänslor de får är svåra att övertyga. Jag har under mer än 10 år haft mina fd svärföräldrar som mina egna föräldrar, men sen den dagen jag flyttade valde dom att bryta kontakten med mig. Det finns ingenting jag kan få ogjort, men för mig skulle en fortsatt kontakt med min sons farmor och farfar betyda otroligt mycket, inte minst för min sons skull. Han frågar ofta om vi inte kan gå till farmor och farfar för att fika och det enda jag kan svara honom är att dom inte alls skulle uppskatta det. Helst av allt skulle jag vilja tala om för honom att dom hatar mig men här gäller det att vara vuxen.
Snart fyller min son år och det är inte långt kvar till Jul och tänk så mycket lättare det skulle vara om vi skulle kunna fira det tillsammans som vuxna människor. Det är min sons högsta önskan men jag kan tyvärr inte uppfylla det.
För övrigt går det fortfarande väldigt upp och ner. Jag har en vardag och jag har en fritid, men är inte densamma.

Sökare

2014-10-10 @ 17:30:00
Efter att ha läst om depression och min bipolära sjukdom fann jag en kvinna som skrivit om sig själv och hennes sjukdom på en blogg. När jag läser sånt blir jag så berörd och det det går rakt in i hjärtat. Jag kontaktade henne och nu har vi skrivit lite om oss själva till varann. Det är så skönt att både läsa och skriva med-och till någon som förstår. Är man sökare kan man finna det man söker.

Välkommen till min blogg!

Bloggnamnet är taget av mina förnamn, Laila Maria.
Jag är Vattuman och född 1970.
I min blogg skriver jag om allt som faller mig i smaken och om sånt som känns både rätt och fel. Jag delar med mig av mina tankar och känslor.


Kontakt: laila.kahl@hotmail.com
RSS 2.0