Jag har sån jäkla ångest och skulle bara vilja ligga och sova i en hel vecka utan att äta.
Det kryper i hela kroppen av panik över kroppskänslan. Varje sommar vid den här tiden är det samma sak och jag tänker hela tiden på vad jag äter. Jag kan inte acceptera dess uppsvullnad och det ställer till en hel del jobbiga tankar. Det är nu 14 år sedan jag låg inlagd för anorexi och jag kämpar fortfarande med eländet. Det är nog något jag tar med mig resten av livet känns det som även om jag nu kan leva ett normalt liv för övrigt, men så fort jag känner att magen är svälld blir det skitjobbigt. Jag klämmer och nyper mig på magen hela tiden, precis hela tiden. Går jag på toa vill jag kräkas av hur äcklad jag känner mig. Nu vet jag att jag kan få bort det som är för mycket för mig, men det krävs mycket motion och mindre mat ett par veckor och det känns som en evighet i det här fallet. Tänk om man bara kunde njuta av livet utan att behöva känna så här!