Jag blir så rörd! Nu när jag mår så pissigt är jag så fruktansvärt trött och hör ingenting på morgonen och det är faktiskt läskigt. I morse kom Malin och sa lite försiktigt, -"Vi går nu". Då har hon klätt på Lucas och givit honom frukost för att då gå till dagis med honom. När de hade gått satte jag mig upp och tårarna bara rann för att jag både känner mig som en oduglig mamma men samtidigt stolt över Malin. Hon är bara 11 år och tar det ansvaret som inte alls ska behöva göra. Jag finner inte ord för det. Det första jag bestämde mig för att göra när de hade gått var att köpa nåt till henne. Hon har länge sagt att hon vill ha en kavaj så det köpte jag idag. I kväll ska vi äta nåt gott och dricka lite vin (lill lördag) och då ska hon få den i hop med ett vykort med en ängel på där jag skrivit att hon är helt underbar och att jag är så stolt över henne. Hu, jag börjar nästan gråta nu oxå... Hon är verkligen min ängel just när jag behöver henne.