Nu har jag varit igång riktigt! I mina maniska toppar kan jag förändra allt vad gäller hem, prylar och kläder. När dessa toppar kommer kan ingenting stoppa mig! Det är säkert skitsvårt för andra att förstå det här med bipolär, men vi kan jämföra det med att vara påtänd. Jag lever i ett ständigt rus och det kan vara allt från att ta ur alla kläder ur garderoben och flytta runt de överallt tills jag hittat ett bra ställe till att kasta säckar med saker i förrådet. Men att kläderna kanske sen hamnar på samma ställe som de låg på ifrån början skiter jag i. Allt går bara ut på att göra om, åtminstone för mig. Det finns så många olika varianter av bipolär att det är svårt att säga exakt hur man är då. Men att gå mellan att vara uppe och nere kan man säga och sen kan vi alla med den sjukdomen beté oss olika. Igår var jag på mitt första möte för oss som har denna sjukdom och det är svårt att säga vad det kommer att ge mig, men förhoppningsvis kommer jag att få verktyg som hjälper mig när toppen kommerm och lära känna min inre känsla när den är på väg. Det här med mediciner är något jag verkligen hatar och i mitt nuläge måste jag ta den ena för att få ner mina toppar och den andra för att få upp mig ur mina svackor. Med den kombination av mående blir sömnen ett enda stort problem, när jag är "där uppe" kan jag inte sova på nätterna för då vill jag bara vara igång och när jag är nere vill jag inte träffa nån och bara sova. Den här livsstilen kan göra att man tappar både livsglädje och energi och får svårt att hitta en motivation till något positivt. Min stora dröm är att hitta en livsstil som ger mig ett drägligt liv och just nu känns det som att vägen dit är lång.