Inatt sov jag jätteoroligt, vaknade flera gånger av att det kändes som om nån gick omkring runt mig. Usch, vad det kändes obehagligt!

I morse hade jag den turen att få ta bilen och det tackade jag för i och med att det var så kallt. Stackars älsklingen som får cykla nästan 1mil enkel resa... Men grejen var att jag skulle hämta Lucas på skolan redan vid 13 för att sen åka till specialistmottagningen med hans problem att kissa i sängen på natten. Det har varit jättejobbigt för honom och för vår del också naturligtvis. Han är nu 6 år och då är man så medveten om att det är ett problemoch skäms för det, men nu har vi äntligen fått hjälp! Det finns en tablett (Minirin) som han ska ta innan läggdags som ska göra att han inte blir kissnödig just över natten. Alternativet var ett larm som piper, men så väl känner jag min son att han inte skulle godta det. Allt som är främmande gör han inte  i första taget och därför känns det så himla bra att vi får prova det enklaste, en tablett.

Idag har jag äntligen känt mig rätt så pigg. Jag har varit dålig i snart två veckor och på slutet har jag haft ett otroligt tryck över ögonen och varit jätterädd för bihålorna. Men nu hoppas jag på att det vänder.

Nu ser jag fram emot att få vara ledig några dagar till!