Tankar och känslor

2014-10-10 @ 18:00:00
Det längesen jag skrev men just nu har jag lusten att skriva några rader.
Tiden går så fort att det snudd på är skrämmande. Det är snart ett år sedan jag separerade och det har hänt en hel del sedan dess. Till en början ville inte min son bo hos mig och det gjorde naturligtvis jätteont. Jag grät morgon som kväll och kände mig som den mest misslyckade mamman på denna jord. Vissa dagar kände jag ett enda stort hat, ett hat till både mig själv och livet. Idag känns det så mycket bättre, men inte helt bra. Min son har behövt den här tiden och nu är han hos mig lika mycket som hos sin pappa. En skilsmässa är tung för alla inblandade, men är framförallt jobbigast för barnen. De skuldkänslor de får är svåra att övertyga. Jag har under mer än 10 år haft mina fd svärföräldrar som mina egna föräldrar, men sen den dagen jag flyttade valde dom att bryta kontakten med mig. Det finns ingenting jag kan få ogjort, men för mig skulle en fortsatt kontakt med min sons farmor och farfar betyda otroligt mycket, inte minst för min sons skull. Han frågar ofta om vi inte kan gå till farmor och farfar för att fika och det enda jag kan svara honom är att dom inte alls skulle uppskatta det. Helst av allt skulle jag vilja tala om för honom att dom hatar mig men här gäller det att vara vuxen.
Snart fyller min son år och det är inte långt kvar till Jul och tänk så mycket lättare det skulle vara om vi skulle kunna fira det tillsammans som vuxna människor. Det är min sons högsta önskan men jag kan tyvärr inte uppfylla det.
För övrigt går det fortfarande väldigt upp och ner. Jag har en vardag och jag har en fritid, men är inte densamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg?

Skriv gärna något!

Behöver du hjälp med din blogg? Letar du designer? - www.bloggdesign.nu
Trackback
RSS 2.0