Till min mamma.....

Som om det var i går minns jag så väl när du sa:

Jag har inga känslor för mitt barn och vill henne inte ha.

Jag bollades fram och tillbaka mellan olika händer.

Tills jag ett nytt hem skulle få de mig till barnhem sänder.

Allt du gjort mot mig är ett enda stort svek.

För dig var allt som om det vore en lek.

Från misshandlad och övergiven har jag min egen väg gått.

Har aldrig kärlek och ömhet varken kunna ta emot eller förstått.

Spegelbilden av dig fanns kvar och släpptes aldrig fri.

Jag gjorde som du, tänkte på döden, svälte mig och fick Anorexi.

Mina muskler förtvinade och kunde inte upp ur sängen längre gå.

Akut lags jag på sjukhus in för att den hjälp jag behövde skulle få.

Jag såg allting så otroligt svart under en väldigt lång tid.

Mellan ångest och tvångstankar var det ständigt en strid.

Nu har jag äntligen hittat mig själv igen och en underbar dotter fått.

Hon är min största gåva och du vet inte vad du om miste har gått.

Det kommer en dag då hon allt om dig vill veta och det ska hon få göra.

Men det ska aldrig något mellan mig och min dotter någonsin få förstöra.

Nu är det 34 år sedan jag dig förlorade och för dig inte skulle finnas.

Men i själen finns allt kvar och jag kommer alltid att allting minnas.

Snälla mamma, stanna där du är och var nöjd med att jag dig i minnet bär.