Den senaste tiden har vår lille Lucas varit i en sorts trots och testar alla metoder. Då jag själv är envis låter jag honom hållas, men min käre make har lite svårare för det och lirkar mer med honom och det har han ju lärt sig. I morse kom han till mig och ville att jag skulle följa med honom till toaletten för han var kissnödig. Först tänkte jag gå upp, men sen kom jag på mig själv att han faktiskt kan gå själv. Han ville bara ha upp mig helt enkelt! DÅ slog han till mig i ansiktet och sen ställde han sig och låtsas grina och sparkade på sängkanten i 15 min (jag tittade på klockan). Jag höll ut och sa ingenting för han måste ju ge sig tänkte jag. Nej du, det slutade med att jag själv var tvungen att gå upp och kissa så jag gick upp. Då lade han sig på min kudde och blev knäpptyst. Jag gick sen och tog mig frukost och då smög han sig upp och började leka med sitt lego. Det där med att kissa hade han redan glömt bort. Nu står han och sjunger för sig själv i v-rummet och vi har fortfarande inte sagt något till varann sedan 08:15 (snart en timme sen). Hur min Malin var vid fem har jag helt glömt bort, men hon är en envis rackare nu så det var hon säkert då också. Det gäller att stå på sig!