Fy, vad trött jag va i morse! Jag somnade på spikmattan i soffan igår och gick inte att väcka, så jag vaknade efter flera timmar och då lovar jag att ryggen var prickig. Efter frukosten idag lade jag mig igen och somnade om till 11. Sen tog jag en power walk i 50 minuter. Det var verkligen skönt. Men jag måste säga att det är skrämmande, jag mötte 2st anorektiker. Det ser jag direkt och får såna vidriga tillbaka tankar på när jag själv var så sjuk. Inte för att jag nån gång kommer att bli frisk (:)) men jag är så otroligt glad att jag gått vidare och kan leva ett normalt liv. Under promenaden gick jag och funderade på min planerade fest och det är så kul att planera till nåt sånt. Hittills har jag fått ihop 32 st, men det är ju alltid nån som hoppar av. Nu ska jag ta mig en hemmadag, om jag orkar. Jag har en son som är helt rabiat just nu. Han gnäller och skriker om allt och blir helt vansinnig när han inte får som han vill. Trodde att 5års åldern skulle bli mindre jobbig... Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer.