Jag har känt mig rätt så pigg de senaste dagarna och det uppskattar jag efter allt skit som varit. Men igår kände jag direkt när jag gick och la mig att ångesten slog till och jag låg hela natten med en fruktansvärd hjärtklappning. Svetten lackade över hela kroppen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, men fick väl sova ett par timmar till sist. När jag sen vaknade var jag helt slut i hela kroppen och jag ville bara fortsätta sova, men surru det gick inte när man har barn som hejade och stojade. Vid 11 tiden åkte vi i vilket fall till badet som jag lovat Malin att göra och först visste jag inte om jag skulle gå med in eller inte, men jag gjorde i vilket fall det och det ångrar jag inte alls. Jag simmade 500m och bastade av mig lite ångest:) På det åkte jag sen till jobbet och hälsade på och det var så skönt att få träffa en del av sina kära arbetskamrater igen. ALLA kom fram och kramade mig och ville prata och i och med att jag känt mig piggare ett tag nu kändes det helt ok att prata om varför jag varit hemma så länge. Men på måndag går läkarintyget ut och jag vill verkligen försöka börja jobba igen och har gett mig fn på att jag ska dra mig tillbaka, sakta men säkert. Nu när alla vet så känns det oxå lättare, för då har de förståelse på ett helt annat sätt. Så nu håller jag tummarna för att det bara går åt rätt håll. I kväll tänker jag ta mig ett glas vin och bara njuta av att ha familjen samlad.