Hjälp, nu har tonårshumöret slagit till på dotra och det är bara till att hålla sig undan. Jag har försökt att tala med en lugn och sansad ton men hon blir ändå galen. Att hjälpa till med läxorna som jag inte fattar ett smack av är inte lätt och det gör henne frustrerad. Hon skriker och ser ut som hulken och jag kan säga att jag känner mig ganska så värdelös. Jag är otroligt glad att hon är så duktig på att plugga, men för henne blir det extra jobbigt en sån här gång för att hon har så otroligt höga krav på sig själv. Jag är glad över att hon tycker om skolan och att plugga, men kan ibland bli lite orolig. Nu kan det vända när som helst och rätt som det är kanske hon har tvärruttnat och börjar skolka och då blir man orolig för det.

Det är inte lätt att vara förälder, men jag gör så gott jag kan och ger åtminstone mina barn kärlek.