Jag har inte skrivit så mycket om min son och hans sängväta, men det kanske kan vara skönt för er som har barn med sängväta att veta ni inte är ensamna om problemet. Jag tror att även vi som föräldrar känner oss misslyckade till en början. Var fjärde barn i varje klass har någon typ av sängväta, men det är precis som om det är pinsamt att prata om det och därför tror vi inte att det är ett så vanligt problem och säger inget.

 

Min son fyllde 8 år i november och vi har verkligen kämpat på alla sätt och vis för att hitta en lösning, men den har ännu inte lyckats.

Vi har varit till BVC ett antal gånger, där vi bara fått sagt att dom inte gör något förrän efter 5 års ålder.

Redan där började jag att fundera, är det rätt? 

När ens barn kommit upp i 6 års-ålder börjar man som förälder att bli orolig. Efter ett år till sa jag att vi måste få hjälp i och med att det är ett problem som gör att saker blir ett handikapp för vår son. Då fick vi komma till en barnspecialist och vad gjorde han?!

Sa den där standardfrasen, se till att han går och kissar minst 5 ggr/dag. Men vad fan, jag kan ju inte ta ledigt för att vara på skolan! Hela tiden har jag känt, det här är ett problem och inte att han måste gå på toa ett visst antal gånger per dag. Jag vet inte hur många nätter vi har gått upp och badat honom, hur många påslakan jag tvättat sönder eller hur många kalsonger vi har slängt. Vi har kiss skydd överallt, som vi tack och lov får gratis!

Att ha ett barn med sängväta är mycket jobbigare än vad många tror. Dels blir det mycket jobb runt omkring, sömnbrist, att alltid komma ihåg att lägga ner extrabyxor och kalsonger i väskan. Det som gör mest ont är att vår son inte kan göra som alla andra barn. Vår älskade vill inte vara med på gymnastiken på skolan för att han är så rädd för att det ska synas om det har kommit en droppe i kalsongen. Han kan inte skratta och hänga med som hans kompisar för då tappar han kontrollen över trycket och kissar på sig och till sist, han vågar inte vara /sova hos sina kompisar.

I allt detta kan jag som förälder känna mig misslyckad och lider över att min son inte är som "de andra".

Hade jag tid och pengar skulle jag lägga ner hur mycket som helst på att forska vidare i vad detta beror på. 

Men nu får jag lita på den forskning som hittills finns och ta den hjälp vi kan få.

Det senaste vi har gjort är att ge honom ett pulver som ska sätta fart på magen då man tror det är förstoppning, men efter 2 månader visar det inget bättre resultat. Det som är det mest ofattbara med sängväta är att det helt plötsligt kan bli 2 torra veckor och sen börjar det om igen. Precis så har det varit för oss och så sent som idag kontaktade jag vår läkare igen eftersom det varit mer den senaste tiden, så nu ska vi få testa det absolut sista alternativet. Just nu vill jag inte gå in på vad det är för jag vill själv se hur det fungerar och vad det leder till. Skulle det visa sig att det ger en positiv effekt återkommer jag naturligtvis om det för då är det något jag vill lyfta till alla som har detta problem.

Hör gärna av er om ni vill prata om detta. Jag vet vad det handlar om.