Igår tittade mamma upp på mig med en tom och grå blick, men sen fick jag ingen mer kontakt med henne på hela dagen. Nu kan hon inte ens suga i sig vatten med sugrör så vi får badda henne med tussar runt och i munnen. Hon hade sagt till en läkare att hon vill somna in och det måste vi försöka acceptera. I dag tittade hon aldrig upp på mig, men jag smörjde in hennes panna och smekte henne på kinden och jag vet att hon kände att det var jag. Smärtan har kommit ikapp så nu får hon regelbundet lugnande och morfin. I natt hade hon ropat på sin mamma o pappa och det skulle vara intressant att få veta vad hon nu drömmer och tänker. Hennes andetag blir allt glesare och har varit upp till 30 sek och då lovar jag att man reagerar. Vi vill givetvis inte förlora henne, men det sista vi vill är att hon ska ha ont. Nu hoppas vi bara på att hon får somna in skönt och fridfullt.

Idag var det ungefär lika som igår, hon sover bara. Nu har de lagt henne på sida så då ligger hon inte med munnen lika öppen, vilket ser så läskigt ut. När jag pussade henne på kinden mumlade hon till och sa att jag luktade illa. I och med att hon har tappat det mesta av sin hörsel har väl luktsinnet blivit allt bättre så hon tyckte att jag luktade illa av min parfym.

Min mardröm är att hon skulle somna in i morgon, då jag fyller år.
Den 5 februari dog min syster Lena, bara 36 år gammal. Om mamma somnar in den 5 februari vet jag att Lena hämtar henne så de kan vara tillsammans, men det vore fruktansvärt rysande.

Vilken dag det än blir så hoppas jag att hon får det bra och slipper lida!

Nu har du inte många dagar kvar och det gör så ont!
Mamma, du har alltid varit den som har tagit hand om alla, den som tog hand om mig som en liten 2 åring som var rädd för allt och alla. Jag kommer ihåg när du hämtade mig på barnhemmet och jag sa att jag aldrig mer vill åka till Rose-Marie, min mamma. Det gjorde jag aldrig heller.

Du kanske inte har varit den bästa på att visa känslor, men jag vet att du älskar mig och alltid velat mig allt gott. Du har alltid funnits där! Jag hade inte varit den jag är om jag inte fått växt upp hos dig. Jag hade kanske blivit än mer misshandlad och aldrig fått vare sig trygghet eller en familj. Allt hade kunnat gått så fel utan dig! Som vanligt är det så mycket man ångrar när man är på väg att förlora någon och det jag ångrar är att jag inte berättat hur betydelsefull du är och har varit för mig.

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!!!

Då är det fredag och jag har legat hemma sedan i tisdags em och bara stirrat i taket. Tårarna har runnit och tankarna snurrar fram och tillbaka på allt som har med mamma att göra. Jag är ju inte en av de starkaste personenera så jag är kanske mer känslig än andra, men folk får tycka vad de vill om det. Livet har ett värde och en mening så oavsett så gör jag det som passar mig, hur egoistiskt det än låter! Nu kan vad som helst hända! Jag som hade sett fram emot att få ta fram vår nya husvagn i april, men nu har det vänt och kan inte se någon som helst längtan eller glädje i det. Har läkarna rätt så kommer det att bli före eller så blir det i samma tidpunkt. Som det känns nu så vet jag ingenting, jag tar en dag i taget!
I morgon ska jag hem och gosa med mamma!

Fy fan va svårt det är att acceptera och förstå vissa saker! Min mamma har cancer i hjärnan och är nu strålbehandlad, men hon blir allt sämre och sämre. Nu ska hon få prova en ny medicin som man fortfarande forskar på, men även om hon svarar på den så har hon upp till 3 månader kvar att leva. Ger den ingen effekt har hon kortare tid än så kvar. Jag fick beskedet igår och bröt ihop fullständigt. Hela jag bara skakade och det var en känsla jag aldrig tidigare varit med om. Mamma är mamma och nu kommer alla tankarna på allt hon gjort för mig sedan jag kom till henne som två-åring. Jag hade inte varit den jag är om inte hon funnits där för mig, det vet jag! Nu måste vi alla kämpa för att kunna ge henne ett glatt liv den tid hon har kvar. Sen ska vi andra minnas henne för den fina människa hon alltid varit och ställt upp på alla. Hennes liv har i stort alltid bestått av att ta hand om barn och när hon väl fick ett liv för sig själv blev hon sjuk och den här gången med dödlig utgång.

Jag älskar dig, mamma!
Du kommer alltid att finnas hos mig som en ängel!

Jag har inte skrivit sedan förra året...
Nu är både Jul & Nyår över och på ett sätt känns det ganska så skönt. I går tog jag faktiskt bort allt som tillhör Julen och det känns lika fint när man tar bort ljusstakarna som när man tar fram dom.
På Nyårsafton var vi hos ett par vänner i Almunge och det var jätte trevligt. De har två hundar men Lucas har blivit kompis med dom nu och det är helt otroligt i och med att det är två stora hundar. Natten blev lång och vi avslutade med att bada bastu sent på natten (inte så klokt).
Den här veckan har det varit jättelugnt på jobbet då det är många som är lediga och nu är det bara en dag kvar så är man ledig i några dagar igen.
Nu börjar katalogerna ramla in en efter en och det är meningen att man ska börja bestämma sig för vilka sommarkläder man ska ha. Visserligen är det ingen vinter så det kan kännas ganska så enkelt, men än är inte vintern över. Det lilla jag har tittat i katalogerna vet jag inte vad det ska vara för mode i sommar. Jag som tittade igenom min garderob och skulle vilja rensa bort en hel del och köpa på mig lite nytt, men som det är nu vet jag inte eftersom det inte finns något som faller mig i smaken just nu.
Min mamma har nu tappat allt hår efter strålbehandlingen och är otroligt trött. Det känns som om hon har givit upp, men jag hoppas det bara är tillfälligt.
Motionen har det blivit väldigt dåligt med de senaste veckorna, men idag promenerade jag i allafall till jobbet. Det har nämligen blivit mycket cykel på sistone...
Igår var jag till tandläkaren med Lucas och tror ni att han öppnade munnen? NEJ! Så det var bara till att packa ihop och gå hem igen. Nästa försök får pappa ta för Mamma duger inte...
Nu ska jag ta mig lite fika och väcka min man som sover.