Det längesen jag skrev men just nu har jag lusten att skriva några rader.

Tiden går så fort att det snudd på är skrämmande. Det är snart ett år sedan jag separerade och det har hänt en hel del sedan dess. Till en början ville inte min son bo hos mig och det gjorde naturligtvis jätteont. Jag grät morgon som kväll och kände mig som den mest misslyckade mamman på denna jord. Vissa dagar kände jag ett enda stort hat, ett hat till både mig själv och livet. Idag känns det så mycket bättre, men inte helt bra. Min son har behövt den här tiden och nu är han hos mig lika mycket som hos sin pappa. En skilsmässa är tung för alla inblandade, men är framförallt jobbigast för barnen. De skuldkänslor de får är svåra att övertyga. Jag har under mer än 10 år haft mina fd svärföräldrar som mina egna föräldrar, men sen den dagen jag flyttade valde dom att bryta kontakten med mig. Det finns ingenting jag kan få ogjort, men för mig skulle en fortsatt kontakt med min sons farmor och farfar betyda otroligt mycket, inte minst för min sons skull. Han frågar ofta om vi inte kan gå till farmor och farfar för att fika och det enda jag kan svara honom är att dom inte alls skulle uppskatta det. Helst av allt skulle jag vilja tala om för honom att dom hatar mig men här gäller det att vara vuxen.

Snart fyller min son år och det är inte långt kvar till Jul och tänk så mycket lättare det skulle vara om vi skulle kunna fira det tillsammans som vuxna människor. Det är min sons högsta önskan men jag kan tyvärr inte uppfylla det.

För övrigt går det fortfarande väldigt upp och ner. Jag har en vardag och jag har en fritid, men är inte densamma.

Hela mitt liv är så förändrat och det på ett positivt sätt utifrån hur jag trodde det skulle bli. När ruset av lycka strömmar i hela kroppen att det till och med ger ångest, då är man full av positiv energi. Jag hade aldrig trott att jag skulle känna denna styrka hos mig själv och det gör mig bara än mer stark. Att gå en väg som är helt främmande och känna att den öppnar nya vägar, det är ju helt underbart. Varje dag ger nya möjligheter och det är faktiskt sant. Ser vi negativt på saker, blir livet också tråkigt. Är vi istället positiva blir livet så mycket roligare och lättare. Alla mina motgångar genom livet har givit mig styrka och till den jag är och än är inte livet slut så det kan bara bli bättre.

Livet kan ge oss motgångar och det är dom som stärker oss även om vi inte kan känna det just då. Vi blir starka på olika sätt och får nya värderingar för varje motgång vi stöter på. Det finns ingenting som gör så ont som svek, men för varje gång byggs det på en inre styrka. Det finns många gånger i mitt liv jag legat med ångest och sett döden som den enda utvägen, men hur långt ner vi än är så kan vi ta oss upp igen. Ansvaret ligger på en själv. Mina motgångar har varit många och varierande och utan dom hade jag inte varit den jag är idag och än är dom inte slut. Nu ska jag våga leva och det kommer att kosta mig nya motgångar, men jag måste följa mitt hjärta.

Tänk vad livet kan förändras. När jag startade denna blogg mådde jag inte så bra, vilket gjorde att jag hade den som en tröst. Jag har alltid varit en rätt så aktiv person och det ska hända saker hela tiden, men det senaste året har det hänt en del och jag känner mig som en helt annan människa. Jag känner ett lugn inom mig, byter inte gardiner och möblerar om stup i ett som tidigare. Ni som känner mig vet ju hur jag va :)

Nej, nu vill jag finna ro och få må bra! I början av året gick jag med i Forever Livings och tyckte det var en kanongrej för mig just för att jag fick träffa en massa människor. Det är ju det bästa som finns, att umgås med människor! Men ganska så snart insåg jag att jag lade all energi jag hade på bara det och det gjorde att jag kände en inre stress som påverkade mig negativt. Inför sommaren bestämde jag mig för att ta en paus och det känns nu helt rätt. Men produkterna är helt underbara och jag kommer att fortsätta att använda dom! I ett tidigare inlägg skrev jag att jag ska börja sälja smycken och dom tankarna har jag inte lagt ner, men jag ska känna att det blir vid rätt tidpunkt och just nu är det inte det av olika anledningar. Den här sommaren är snart slut och vi ska ta bort husvagnen nästa helg och sen är Gräsösäsongen över. Vi har nu bestämt oss för att inte fortsätta som långliggare och det känns faktiskt helt rätt. Nu har vi varit där i 7 år och det räcker. Vad nästa sommar har att erbjuda får vi se.

Detta ska jag prova!

Nu har jag gjort min tattoo bakom örat som jag så länge har velat göra.

Den har Vera på 4-ever Tattoo i Årsta gjort.

Jag är supernöjd!

 

Jag mår verkligen så dåligt när jag har ballongmage. Vid varje tillfälle försöker jag komma fram till vad det är som gör att jag får det, men har ännu inte lyckats. Magen är så spänd och uppsvälld att jag inte kan ha något som sitter åt mot den. Igår fick jag ett pulver som ska blandas med vatten och som jag ska prova i några dagar, men just idag känns det som om jag skulle kunna äta vad som helst som fick bomben att släppa. Med min bakgrund är jag särskilt känslig och påverkar mig så otroligt mycket. Jag känner och klämmer, trycker och smeker hela tiden. Vad jag än gör så är det min ballongmage som tar över allt. Kort sagt så känner jag mig sjuk, hur konstigt det än kan låta. Men för mig sätter det sig psykiskt och det kommer jag att få leva med, så länge jag inte hittar något som hjälper mig med dessa besvär.

Det är läskigt hur fort dagar/veckor och år går. Måste erkänna att jag väldigt snabbt har blivit otroligt glömsk. Hemma har jag fått satt lappar ganska så länge, men nu är jag tvungen att göra det även på jobbet. Ska det vara så när man bara är 42 år? :)

 

Den här årstiden påverkar mig i och för sig på många sätt, men som det känns just nu är det ingen risk för depression i allafall. Jag är väl heller inte den sprudlande men det är ändå bra. För några år sen precis vid den här årstiden blev jag riktigt dålig och jag hoppas jag aldrig mer kommer att hamna där.

Jag mår rikgtigt bra, det som gör ont är saknaden efter mamma. Hon finns i tankarna nån gång varje dag och det finns fortfarande så mycket jag skulle vilja berätta för henne.

 

 

Idag bestämde jag mig!

Tog bussen ner på stan och köpte hårfärg, Wellas Color Touch 4/77 Deep Brown

Har nu haft i det och väntar spänningsfullt på hur det blir. Just nu ser det morotsfärgat ut..

Så här blev det.

 

Fy, va jag e less på min hårfärg nu, det har fan blivit råttfärgat i höst!

Nej, I helgen ska jag nog röra runt lite färg i skallen.

Igår körde jag med min skinroller för tredje gången och satan vad det bränner i huden på pannan!

 

Jag kan inte uttala mig om den riktigt än, men i och med att den har fått så bra omdöme kör jag på tills jag åtminstone ser någon typ av skillnad. Det som hänt hittills är att jag fått en hårdare hud och som är väldigt torr. 

 

Å, vad jag längtar tills att få nosa och gosa ♥

En kille på 4,2 och 54 lång!

Hittade detta kort på mig när jag var ung :)

Såg ganska oskyldig ut...

 

 

Idag fick jag min skinroller :)

 

Blir till att testa den ikväll och förmodligen se ut som en prickigkorv i morgon.

Jag har ju fått bra resultat av Xlash och hoppas nu även på denna produkt.

 

Med hjälp av 540 små mikronålar av kirurgiskt stål så stimuleras både hudens kollagenproduktion och återskapandet av nya hudceller. Redan efter ett par behandlingar kommer du se din hud återfå sin spänst och lyster efter vidare behandling minskning av både rynkor och ärr. Vår hudroller är även ett perfekt verktyg för att motverka och förebygga bland annat bristningar.

 

FÖRE OCH EFTERBILDER

 

Det här resultatet vill jag se på mig!

 

Läs mer om skinroller här

Har haft en bra dag, inget att klaga över! Gick till jobbet i regn, men det var ganska skönt med en rask promenad i friska luften. Hem och som vanligt direkt till spisen. Gubben tog cykeln ner på stan för att hämta sina nya glasögon och han sa, wow vilken känsla att kunna se så här bra. Jag har ju svårt att sätta mig in i hur jobbigt det måste vara att se dåligt i och med att jag själv inte har några som helst problem med synen.

 

Jag har betalat en vinst på tradera, skickat en såld auktion och postat ett brev till min biomamma. Igår satt jag och tänkte jättemycket på henne och trots att hon aldrig har funnits för mig så finns hon ändå i mina tankar. Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag fick veta att hon var borta, förmodligen skulle skuldkänslan över att jag aldrig hör av mig komma. Men samtidigt vill ju inte hon ha med vare sig mig eller syrran att göra så jag borde inte känna så. Blod är tjockare än vatten sägs det, men i min och syrrans förhållande till mamma vet jag inte vad som är starkast. Hur som helst så har jag skickat ett brev, bara för att höra av mig. Hur hon vill göra med det är upp till henne för jag vill bara med brevet tala om att jag tänker på henne.

Slutligen har vi tittat på X Factor och det börjar bli spännande. Lilla Awa är ju för bra!

I kväll blir det tidigt sänggående, blev natten till idag väckt ett antal gånger av att gubben snarkade så i natt är det proppar i öronen som gäller!   

 

 

Fy vad kvällarna går fort! Jag tycker inte att jag hinner med nånting när jag kommer hem trots att jag är hemma 15.30 om dagarna. Det finns vänner jag vill hinna hälsa på, men efter middagen blir det inte så mycket tid över och vi har en lillkille som ska i säng i rätt tid för att orka upp till skolan. Vilket liv man lever egentligen. Det känns som om det bara är jobb hela tiden. Jag beundrar verkligen karriärsmänniskor som lever och njuter av att alltid jobba, men frågan är... är dom lyckliga? Isåfall är jag grymt imponerad. En som som jag har inte ens en aktivitet på kvällarna mer än att ta någon promenad. Jag älskar ju att dansa, men inte ens det får jag till. Suck, vad trött jag blir på mig själv!