Det här med ensamhet kan ses på många olika sätt men jag känner mig väldigt ensam just nu, trots att jag har vänner och min familj. Av nyfikenhet googlade jag på ordet ensamhet och jag kände verkligen igen mig i det som står. Att känna sig ensam kan vara svårt, men jag tror det viktigaste är att öppet våga prata om det. Jag har inga som helst problem med att prata men många gånger går det inte att sätta ord på VAD man känner och då är det inte riktigt lika lätt att sätta sig och prata med någon om det heller.

---

Den närande ensamheten

Att trivas i ditt eget sällskap,  kunna njuta i avskildhet och där samla dina tankar och hitta din kreativitet är en ytterst värdefull tillgång. Förutsättningen tycks vara att du har tillgång till goda relationer eller åtminstone minnet av sådana.

För att finna den goda ensamheten behöver du vara sams med dig själv och göra dig av med en eventuell rädsla för att ha tråkigt.  För många är förmågan att hitta den goda  ensamheten den värdefullaste frukten av en psykoterapi.

 Den tärande ensamheten

Äger du inte tillgång till en närande ensamhet är det stor risk att du agerar destruktivt i dina relationer och blir klängig, kontrollerande och svartsjuk eller självtillräckligt upptagen av fattiga sexuella fantasier och pornografi eller otrohetshistorier. Somliga blir beroende av underhållning och TV, lyxkonsumtion och utsvävningar eller hemfaller till alkoholism eller annat missbruk.

Den ensamhet du tvingas in i av din egen känsla hopplöshet och skam eller genom att andra inte förmått se dig eller svikit dig är en bitter frukt som riskerar att nära dina sämsta sidor.

Självömkan och offermentalitet tar lätt över och fungerar som ursäkter för en kärlekslös och självcentrerad livshållning som gör dig ännu ensammare. Du kan då behöva hjälp att bryta den onda cirkeln så att inte år av ditt liv äts upp av bitterhet.

Den hemliga ensamheten 

De flesta av oss vill inte ge röst åt våra ensamhetskänslor. I stället blir vi hemliga med vår innersta längtan efter gemenskap, ibland även för oss själva, och säger oss att allt är bra och att vi inte behöver någon.

Speciellt svårt tycks detta vara för oss män, enligt formeln "ensam är stark". Men det är inte bara män som uppfostras till att "bli självständiga", vilket ofta i barnets ögon innebär att föräldrarna självrättfärdigt lämnar det i sticket när behovet av stöd och känslomässig närhet är som störst.

Vägen ut ur den skamliga ensamheten brukar gå genom ett smärtsamt erkännande av att den inget har med självständighet att göra utan är ett annat ord för obesvarad längtan. En längtan som är värd respekt.

 Ensam i tvåsamheten

Alla intima relationer har sina begränsningar.  Vi ser verkligen varandra dunkelt som i en spegel. Det är omöjligt att dela allt och förstå allt. Ett visst mått av ensamhet finns i de bästa relationer. Det är orimligt att förvänta sig att vår livspartner skall kunna vara allt för oss.

Fastna inte i grämelse och förebråelser över detta! Det är en fälla att fokusera på vad som saknas.

En del av ensamheten beror  på oskicklig kommunikation och på att vi förväntar oss att den andre skall kunna läsa våra tankar.

Om du känner dig osedd och oförstådd kan det vara klokt att kritiskt granska vad du själv gjort för att den andre skall kunna se och förstå dig - om du ärligt försökt vara dig själv och samtidigt helhjärtat ansträngt dig att själv vara den rätte för din partner. Grunden för en lyckad relation är att du helhjärtat söker möta den andres behov av att bli sedd!

En källa till ensamhet är att vi försöker att leva i en bild av hur vi tycker att vi själva eller vår partner borde vara. Detta gör oss till främlingar både för oss själva och vår nästa.

Eventuellt är du ensam i din relation därför att din partner är självupptagen och lägger beslag på allt känsloutrymme. Partnern är kanske dramatisk och anklagande, självömkande, fylld av psykisk eller fysisk smärta, försjunken i drömmar om något annat eller saknar kontakt med sitt inre. Det finns då inte utrymme för dig och dina behov och du blir hänvisad till att vara slasktratt, vårdare eller bara en del av möblemanget.

Om du finner dig i detta, kan det naturligtvis hänga samman med ett ödmjukt sinnelag, men lika ofta är anpassningen en flykt undan ansvar för att du har ditt liv att leva.

Relationslöshet 

Att leva utan någon närstående eller i mycket andefattiga relationer innebär för de allra flesta ett tragiskt livsval baserat på besvikelser på andra eller på den egna personligheten. Att ta sig ur detta bakvatten kan kräva plågsam självrannsakan och framför allt mod att ta steget ut i det okända.

Relationslöshet kan också ha sin grund i att ingen tänt din eld och att du är så upptagen av inre motsättningar och sårigheter att du inte orkar få upp ögonen för en annan människa. Utåt kanske du skyller på att du inte hittat den rätta.

Relationslöshet är inte bra för din hälsa. Det har visat sig att en ensam livsstil ökar vår sårbarhet för stress, försvårar sömnen, allmänt ökar sjukdomsbenägenheten och förkortar livet.


Förälskelse är inte nödvändig

Somliga har svårt att bli förälskade och ser samtidigt förälskelse som en nödvändig inledning till en intim relation. Andra blir enbart förälskade i personer som definitivt inte passar dom.

Det finns ingen lag som säger att du inte har rätt att närma dig någon annan, om du inte från början är förälskad. Varm intimitet  kan växa fram med tiden! Kanske är du klokare i ditt partnerval om du inte är känslomässigt berusad från början.