Trots extra ledigt känner jag mig helt slut. I torsdags hade jag ingen röst och hostade hela tiden, i fredags började gubben känna sig dålig. Det är något som inte riktigt vill bryta ut och det sitter som ett tryck i hela huvudet.

Midsommarhelgen har i vilket fall varit helt underbar och vi fick faktiskt sol på oss under middagen, vilket man aldrig kunde tro mitt på dagen. Lucas har hittat flera kompisar och det är så roligt att se när de skuttar omkring på ängen. Men i lördags trodde jag att jag skulle svimma av rädsla, han hade gått ner till vattnet med några av hans vänner. Från att jag fick veta det tills det att jag såg honom var det mycket som snurrade i skallen ska ni veta. Men när jag väl såg honom höll jag på att börja gråta av glädje. Tänk så fort det kan gå och vad mycket som kan hända ens barn.

Hos våra närmsta underbara grannar var det fullt hus, det var barn och barnbarn som kom för att fira midsommar och ett av barnen som heter Miranda blev Lucas så betuttad i. De gick omkring med en docka som mamma och pappa och det såg så otroligt gulligt ut. Barn kan verkligen få en att bli glad, trots att det kan jobbigt ibland.