Idag
2014-02-24 @ 19:44:00
Lyckad kväll
2014-02-24 @ 19:36:00
Idag ville äntligen min son komma till mig. Jag hämtade honom hos pappa direkt efter jobbet men i och med att vi inte hade träffats på ett tag kände jag mig så osäker. Men hur som helst så kom vi hem och där var maten serverad. Min dotter ville överraska mig och det lyckades hon med. Det var den godaste middagen jag ätit på länge. Dessutom fick jag en middag med båda mina barn och det var längesen. Lilleman hoppade i badet och sen blev det myspys i soffan. Nu har vi bestämt att vi ska byta på fredag så jag hoppas att dessa dagar kommer att gå bra. Det är inte lätt att samarbeta med ett barn som är en nejsägare och negativ till det mesta. Undrar vad han fått det ifrån? Han har alltid haft svårt för förändringar så det är inget nytt, men hans negativitet blir allt värre och den kombinationen går inte riktigt ihop just nu. Men nu kämpar vi på och hoppas på det bästa.
Mitt barn vill inte komma till mig
2014-02-21 @ 20:02:04
Nu har det gått 1,5 vecka sedan jag träffade min son. Jag flyttade till eget boende den 30/12 och han har inte varit hos mig många nätter sedan dess. Att ta steget till en separation är stort och ovissheten till hur det blir än större. När vi gör våra val får vi också räkna med att livet förändras och för mig har det förändrats otroligt mycket på flera sätt, både positivt och negativt. Idag skulle min son komma men han vill inte. Jag kan hantera många känslor men att inte ha en relation till sina barn är obeskrivligt. Nu vet jag att det är datorn hemma hos pappa som är det största problemet, men hur kan en dator ha större betydelse än sin mamma?
Våga leva
2014-02-21 @ 15:47:35
Livet kan ge oss motgångar och det är dom som stärker oss även om vi inte kan känna det just då. Vi blir starka på olika sätt och får nya värderingar för varje motgång vi stöter på. Det finns ingenting som gör så ont som svek, men för varje gång byggs det på en inre styrka. Det finns många gånger i mitt liv jag legat med ångest och sett döden som den enda utvägen, men hur långt ner vi än är så kan vi ta oss upp igen. Ansvaret ligger på en själv. Mina motgångar har varit många och varierande och utan dom hade jag inte varit den jag är idag och än är dom inte slut. Nu ska jag våga leva och det kommer att kosta mig nya motgångar, men jag måste följa mitt hjärta.
Varför?
2014-02-21 @ 15:05:00
Varför ska det göra så ont?
JAG VILL JU BARA LEVA!
Värderfullt
2014-02-20 @ 13:10:00
Mitt i all saknad och sorg kan jag även glädjas. Det här fina brevet fick jag av min dotter på alla hjärtans dag <3
Tack världens finaste mamma för en jättemysig morgon, min dag kunde inte ha börjat bättre. Älskar dig runt solen och månen och tillbaka igen. Så glad att jag har dig! Om alla vore som du, skulle vi kunna ta bort ordet sorg och ondska ur den svenska ordlistan. Du är lycka! Tack för att du finns.
Saknaden
2014-02-20 @ 13:01:55
Just nu är saknaden stor. Jag har inte träffat min son på över en vecka och känner en oro redan nu för för hur helgen blir när han ska komma. Hans trygghet är givetvis hemma hos pappa då han bott där sedan han föddes. Han har alla sina saker där och det är hans grundtrygghet. När jag flyttade ville jag verkligen göra allt för att min man och son skulle ha råd att bo kvar så jag tog i stort sett ingenting hemifrån och köpte hela mitt hem på nytt, men det har varit värt varenda krona för min sons skull. Som mamma tror jag det inte finns något värre än att känna sig otillräcklig för sina barn och det är precis så jag känner. Jag har full förståelse över att min son har ett behov av både sin pappa och sitt boende, men modersinstinkten värker. De senaste åren har det varit pappa som stått för det roliga då dom båda har datorspel som ett stort intresse. För mig är det sociala en viktig del och den tappade vi mer och mer på slutet just för att intresset för spel tog över. Spelandet blev ett beroende! Saknaden av min familj blev allt starkare och till slut kände jag mig ensam i tvåsamheten. Jag saknar min familj men inte det livet.
Att skiljas som vänner
2014-02-18 @ 17:53:00
Som föräldrar är vi skyldiga att ge våra barn trygghet och kärlek, men det är precis lika viktigt att respektera deras behov av mamma och pappas vänskap. Oavsett om vi väljer att gå åt varsitt håll ska aldrig ett barn känna en skuld till det. I mitt fall har min son fått höra att jag inte längre tillhör hans familj för att jag valt att flytta och det gjorde så ont att känna hans oro.
Hör fortfarande skriket
2014-02-18 @ 17:52:00
Att tänka och känna är en sak men att framföra sina känslor och tankar är något helt annat. Jag har sedan barn burit på sorg, svek, övergivenhet, hat, ovisshet, osäkerhet, ensamhet och rädsla. Att framföra till sina egna barn att jag ska utsätta dom för något som påverkar deras liv gav mig en stor förlust av självförtroende. Det finns aldrig ett rätt tillfälle att berätta något sådant till sitt barn, men när jag i min tro såg ett bättre tillfälle brast det ändå. Jag hör än idag hur min son skrek, NEEEEEEJ! Nu har jag gjort det, sårat och svikit. FÖRLÅT!
Livet förändras
2014-02-18 @ 17:52:00
När vi träffar någon vi älskar, vill dela livet med och bilda familj, gör vi det för att det känns rätt just då. Vi är olika individer, har olika bakgrunder, synsätt och värderingar men framförallt olika behov. Våra behov kan förändras utifrån våra liv och utvecklingar, vilket ofta sker i olika faser och som inte går att styra. För 11 år sedan stod behovet till trygghet mig närmst och jag fann den. Jag verkligen sög åt mig av den då jag ständigt burit på en känsla av övergivenhet. Jag kände mig trygg och det var något jag alltid drömt om att få vara. Att bli övergiven som barn sätter djupa sår i själen och som för en del kan ta hela livet att bygga upp. Att bära på en sorg och samtidigt vara mamma kan ibland vara en svår uppgift, men jag känner att jag lyckats även om jag inte lyckats fullt ut. Mina barn är det bästa som hänt mig även om jag valt att gå en annan väg.
Klivet till det okända livet
2014-02-18 @ 17:51:00
För snart två månader sedan tog jag det svåra, jobbiga och stora beslutet att separera. Det är ett av mina två svåra beslut jag någonsin gjort. Att såra, svika och överge de människor som stått en närmst om hjärtat, finns det något värre? Svaret är NEJ. Vi alla gör nån gång ett svårt val här i livet. Det kan handla om ett jobb, en bostad, vänner, kärlek och mycket annat. För mig handlade det om mig själv! I all min sorg ska jag nu försöka hitta en ny väg att gå och det krävs både styrka och tid.
