Till mamma
2013-01-30 @ 20:24:57
IDAG ÄR DET ETT ÅR SEN SOM DU LÄMNADE VÅR JORD.
SAKNADEN ÄR ENORM OCH GÅR INTE ATT BESKRIVA MED ORD.
DU FINNS I MINA TANKAR ALL MIN TID.
ÄLSKADE MAMMA,
VILA I FRID
SAKNADEN ÄR ENORM OCH GÅR INTE ATT BESKRIVA MED ORD.
DU FINNS I MINA TANKAR ALL MIN TID.
ÄLSKADE MAMMA,
VILA I FRID
Mammas helg
2012-04-07 @ 12:42:08
Det här är en helg som jag alltid har träffat mamma och fått god mat, men nu finns hon inte så den här Påsken är inte densamma.
Saknar dig, mamma!
Saknar dig, mamma!
Mammas farväl
2012-02-17 @ 18:48:34
Älskade mamma,
Jag hann inte tala om det, men jag vet att du ändå visste hur tacksam jag är att fått dela 40 år med dig!
Den dagen jag som två-åring kom till dig förändrades hela mitt liv.
Du tog emot mig med öppna armar, gav mig tillit och kärlek.
Aldrig mer behövde jag bli misshandlad och lämnad ensam i lekparken.
Det kan inte ha varit lätt att ta emot ett barn som du inte visste någonting om, men du har lyckats göra allt för att göra mitt liv bra.
Du har alltid funnits för oss alla och ställt upp i ur och skur.
Tragiskt nog satte du dig själv i andra hand för när du väl kunde tänka på dig själv var det för sent.
Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och jag vet att du kommer följa mig överallt!
Jag önskar bara att jag kunnat göra lika mycket för dig som du har gjort för mig.
Vila nu i frid, mamma
Jag hann inte tala om det, men jag vet att du ändå visste hur tacksam jag är att fått dela 40 år med dig!
Den dagen jag som två-åring kom till dig förändrades hela mitt liv.
Du tog emot mig med öppna armar, gav mig tillit och kärlek.
Aldrig mer behövde jag bli misshandlad och lämnad ensam i lekparken.
Det kan inte ha varit lätt att ta emot ett barn som du inte visste någonting om, men du har lyckats göra allt för att göra mitt liv bra.
Du har alltid funnits för oss alla och ställt upp i ur och skur.
Tragiskt nog satte du dig själv i andra hand för när du väl kunde tänka på dig själv var det för sent.
Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta och jag vet att du kommer följa mig överallt!
Jag önskar bara att jag kunnat göra lika mycket för dig som du har gjort för mig.
Vila nu i frid, mamma
Det är tungt
2012-02-11 @ 17:20:56
Igår var jag till mammas lägenhet för att börja rensa och direkt när jag kom innanför dörren började jag att gråta. Det blev ett sånt otroligt tryck i bröstet som inte går att beskriva. Sist jag var där låg hon i sängen och fick mat och dagen efter åkte hon in med ambulans till akuten. Två veckor efter är hon borta. Jag kan fortfarande inte fatta det! När jag plockade ihop hennes kläder fanns hon någonstans där, alla kläder jag sett henne i gjorde att jag såg henne vid olika platser och tillfällen. Hon hade till och med sparat brudnäbbsklänningen jag hade då min bror gifte sig och då var jag 12 år. I bokhyllan fanns det både småkort och brev från både mig och Malin som hon hade sparat och då föll jag i gråt igen. På fredag är det begravning och då kommer verkligheten. Det gör ont och jag har nog fortfarande inte fattat att hon är borta. Jag vill ringa henne och säga så mycket!!!
Ångestdag
2012-02-05 @ 18:58:22
Hua, vilken tung ångest jag har haft hela dagen! Det har gjort ont i hela bröstet och hjärtat slår så hårt att skulle vilja kräkas. Jag har inte gjort någonting vettigt alls på hela dagen, bara ätit och sovit. Har tänkt så mycket på den dagen mamma var här sist och gratulerade Lucas och hur glad hon var, men nu är hon borta och jag kan inte förstå det.
Mamman som inte vill finnas
2012-02-03 @ 20:45:13
Redan när jag var pytteliten valde min mamma att inte behålla mig. Hon var psykiskt sjuk och hade inga som helst känslor för mig och det har jag accepterat under hela mitt liv. Vilken typ av människa jag hade blivit om jag växt upp med henne tror jag ingen av min omgivning hade velat kunnat eller uttalat sig om, men jag kan säkert säga att jag inte varit den är idag utan vare sig min mamma, Gerd eller min nära o kära. Alla mina vänner är helt underbara och har alltid funnits i ur o skur. Jag har svårt att ta till mig omtankar när det gäller vissa människor, men de vänner jag har ger mig en sån styrka på alla sätt o vis.
I två dagar har jag försökt få kontakt med min riktiga mamma men hon vill inte svara. Hon är psykiskt sjuk och jag är glad att jag inte växt upp hos henne, men nu vill jag tala om att den mamma jag haft under alla år är borta. Det spelar ingen roll, ingen kommer att kunna ta min mammas plats!!! Hon har givit mig det hon kunde ge och jag kan inte se att jag skulle få det bättre hos någon annan. Varför vill jag då få kontakt med min bio mamma?! Är det livets mening eller?!
Till er vänner,
Tack för att ni finns!! Jag har fått blommor av fam Hillgren, vykort och mejl från massor av vänner. Det betyder så mycket och jag vet att jag har er. TACK!
I två dagar har jag försökt få kontakt med min riktiga mamma men hon vill inte svara. Hon är psykiskt sjuk och jag är glad att jag inte växt upp hos henne, men nu vill jag tala om att den mamma jag haft under alla år är borta. Det spelar ingen roll, ingen kommer att kunna ta min mammas plats!!! Hon har givit mig det hon kunde ge och jag kan inte se att jag skulle få det bättre hos någon annan. Varför vill jag då få kontakt med min bio mamma?! Är det livets mening eller?!
Till er vänner,
Tack för att ni finns!! Jag har fått blommor av fam Hillgren, vykort och mejl från massor av vänner. Det betyder så mycket och jag vet att jag har er. TACK!
Kan inte förstå
2012-02-02 @ 17:42:31
Nu har det gått tre dagar sedan mamma somnade in och jag kan fortfarande inte förstå att hon inte längre finns. Jag vaknar på nätterna och hör hennes tunga andetag hon tog på slutet, jag ser hennes tomma blick hon fick ca 15 minuter innan hon tog det sista andetaget. Det snurrar hela tiden tankar på vad jag hade velat sagt, men som jag inte visste då om jag skulle våga berätta. Känslorna är starka och tunga och just när det gäller min uppväxt känns det speciellt. Jag har ingen pappa, han försvann från mig år 2000 och har sedan dess inte brytt sig om vare sig mig eller mina barn. Tack och lov har jag min älskade Sofie, som har blivit som en syster till mig sedan hennes mamma gick bort. Utan henne hade jag inte varit nånting just nu. Hon tillhör mig och skulle det hända henne något vet jag inte vad jag skulle göra. Jag är verkligen livrädd att bli själv!
Vila nu i frid, älskade mamma
2012-02-01 @ 18:20:21
De här två sista veckorna har varit bland de jobbigaste jag varit med om!
Du kom upp till Onkologen två veckor innan du somnade in, precis på dagen.
Allt har gått med en sån enorm fart och för varje dag jag kom upp till dig hade det blivit en försämring. Du skrattade tillsammans med mig och Malin för bara några dagar sedan. Det enda vi kunde lägga märke till just då var din hörsel. Den hade blivit otroligt dålig den senaste tiden och vi hade lärt oss att prata högre. Du sa till Malin att hon var så fin och att vi skulle vara rädda om varandra. Du kunde inte gå ur sängen, men jag kunde aldrig föreställa mig att allt skulle gå så fort. Tumörerna tryckte på och du började få ont, så de satte om morfin. Då kände jag att det började... På min födelsedag kände jag en otrolig oro att du skulle somna in. Jag ville givetvis att du skulle få bestämma när du skulle säga farväl, men min egoistiska mardröm var att det skulle bli på min födelsedag. På min födelsedag tittade du upp med ena ögat, du kunde inte säga något men jag vet att du såg mig. I och med att ingen av oss visste hur stark du var så trodde vi för varje minut att du skulle somna in men älskade mamma, du var en stark människa och ville kämpa in i det sista. Vi fanns hela tiden vid din sida och det vet jag att du kände! Måndagen den 30 januari 22.15 tog du det sista andetaget och det var det jobbigaste jag upplevt i hela mitt liv! När dina ögon började öppnas frågade jag dig om du ville kika på mig så jag började prata med dig, men det var det sista du gjorde. Din andning blev allt lättare och jag kände att det snart är över, men jag ville inte tro på det. Du fortsatte att kämpa och både jag och Sofie sa till dig att du inte behöver det längre. Jag sa till dig att vi är här och att allt kommer att bli bra, så sov du. Inte långt efter intog du dina sista minuter. Det högg till i dig och sen tog du bara tre andetag till. Jag skrek nej, samtidigt ville jag dig allt gott och att du nu skulle få komma upp till Lena (min syster).
Jag är så tacksam för allt du givit mig och Du kommer alltid att finnas i mina tankar!
Älskar dig!
Du kom upp till Onkologen två veckor innan du somnade in, precis på dagen.
Allt har gått med en sån enorm fart och för varje dag jag kom upp till dig hade det blivit en försämring. Du skrattade tillsammans med mig och Malin för bara några dagar sedan. Det enda vi kunde lägga märke till just då var din hörsel. Den hade blivit otroligt dålig den senaste tiden och vi hade lärt oss att prata högre. Du sa till Malin att hon var så fin och att vi skulle vara rädda om varandra. Du kunde inte gå ur sängen, men jag kunde aldrig föreställa mig att allt skulle gå så fort. Tumörerna tryckte på och du började få ont, så de satte om morfin. Då kände jag att det började... På min födelsedag kände jag en otrolig oro att du skulle somna in. Jag ville givetvis att du skulle få bestämma när du skulle säga farväl, men min egoistiska mardröm var att det skulle bli på min födelsedag. På min födelsedag tittade du upp med ena ögat, du kunde inte säga något men jag vet att du såg mig. I och med att ingen av oss visste hur stark du var så trodde vi för varje minut att du skulle somna in men älskade mamma, du var en stark människa och ville kämpa in i det sista. Vi fanns hela tiden vid din sida och det vet jag att du kände! Måndagen den 30 januari 22.15 tog du det sista andetaget och det var det jobbigaste jag upplevt i hela mitt liv! När dina ögon började öppnas frågade jag dig om du ville kika på mig så jag började prata med dig, men det var det sista du gjorde. Din andning blev allt lättare och jag kände att det snart är över, men jag ville inte tro på det. Du fortsatte att kämpa och både jag och Sofie sa till dig att du inte behöver det längre. Jag sa till dig att vi är här och att allt kommer att bli bra, så sov du. Inte långt efter intog du dina sista minuter. Det högg till i dig och sen tog du bara tre andetag till. Jag skrek nej, samtidigt ville jag dig allt gott och att du nu skulle få komma upp till Lena (min syster).
Jag är så tacksam för allt du givit mig och Du kommer alltid att finnas i mina tankar!
Älskar dig!
Nu börjar smärtan att komma
2012-01-29 @ 17:43:38
Igår tittade mamma upp på mig med en tom och grå blick, men sen fick jag ingen mer kontakt med henne på hela dagen. Nu kan hon inte ens suga i sig vatten med sugrör så vi får badda henne med tussar runt och i munnen. Hon hade sagt till en läkare att hon vill somna in och det måste vi försöka acceptera. I dag tittade hon aldrig upp på mig, men jag smörjde in hennes panna och smekte henne på kinden och jag vet att hon kände att det var jag. Smärtan har kommit ikapp så nu får hon regelbundet lugnande och morfin. I natt hade hon ropat på sin mamma o pappa och det skulle vara intressant att få veta vad hon nu drömmer och tänker. Hennes andetag blir allt glesare och har varit upp till 30 sek och då lovar jag att man reagerar. Vi vill givetvis inte förlora henne, men det sista vi vill är att hon ska ha ont. Nu hoppas vi bara på att hon får somna in skönt och fridfullt.
Dagen hos mamma
2012-01-27 @ 16:39:20
Idag var det ungefär lika som igår, hon sover bara. Nu har de lagt henne på sida så då ligger hon inte med munnen lika öppen, vilket ser så läskigt ut. När jag pussade henne på kinden mumlade hon till och sa att jag luktade illa. I och med att hon har tappat det mesta av sin hörsel har väl luktsinnet blivit allt bättre så hon tyckte att jag luktade illa av min parfym.
Min mardröm är att hon skulle somna in i morgon, då jag fyller år.
Den 5 februari dog min syster Lena, bara 36 år gammal. Om mamma somnar in den 5 februari vet jag att Lena hämtar henne så de kan vara tillsammans, men det vore fruktansvärt rysande.
Vilken dag det än blir så hoppas jag att hon får det bra och slipper lida!
Min mardröm är att hon skulle somna in i morgon, då jag fyller år.
Den 5 februari dog min syster Lena, bara 36 år gammal. Om mamma somnar in den 5 februari vet jag att Lena hämtar henne så de kan vara tillsammans, men det vore fruktansvärt rysande.
Vilken dag det än blir så hoppas jag att hon får det bra och slipper lida!
Älskade mamma
2012-01-26 @ 18:22:12
Har tillbringat hela dagen hos dig och du bara sover. Nu verkar du inte ha någon kraft kvar! Det är lika läskigt varje gång jag ska gå in till dig för jag reagerar lika hårt varje gång. Du ligger med vidöppen mun och halvkikar med ena ögat och jag vet att du känner att jag är där men du orkar inte säga nåt. Jag skulle kunna göra vad som helst om jag visste att du skulle kunna må bra igen, men nu gör de allt som står i deras makt och vi vet att det nu bara handlar om dagar. Du som alltid funnits för oss andra, varför kunde du inte få njuta av ditt liv som pensionär fullt ut?! Du som precis bott in dig i ditt egna lilla krypin och äntligen fått rå om dig själv och inte behövt tänka på något annat än dig själv! Jag skulle vilja ligga bredvid dig hela tiden och jag hoppas verkligen att jag hinner sitta vid din sida när du somnar.
Vi ses i morgon.
Puss o kram!
Till mamma
2012-01-25 @ 19:17:10
Nu har du inte många dagar kvar och det gör så ont!
Mamma, du har alltid varit den som har tagit hand om alla, den som tog hand om mig som en liten 2 åring som var rädd för allt och alla. Jag kommer ihåg när du hämtade mig på barnhemmet och jag sa att jag aldrig mer vill åka till Rose-Marie, min mamma. Det gjorde jag aldrig heller.
Du kanske inte har varit den bästa på att visa känslor, men jag vet att du älskar mig och alltid velat mig allt gott. Du har alltid funnits där! Jag hade inte varit den jag är om jag inte fått växt upp hos dig. Jag hade kanske blivit än mer misshandlad och aldrig fått vare sig trygghet eller en familj. Allt hade kunnat gått så fel utan dig! Som vanligt är det så mycket man ångrar när man är på väg att förlora någon och det jag ångrar är att jag inte berättat hur betydelsefull du är och har varit för mig.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!!!
Mamma, du har alltid varit den som har tagit hand om alla, den som tog hand om mig som en liten 2 åring som var rädd för allt och alla. Jag kommer ihåg när du hämtade mig på barnhemmet och jag sa att jag aldrig mer vill åka till Rose-Marie, min mamma. Det gjorde jag aldrig heller.
Du kanske inte har varit den bästa på att visa känslor, men jag vet att du älskar mig och alltid velat mig allt gott. Du har alltid funnits där! Jag hade inte varit den jag är om jag inte fått växt upp hos dig. Jag hade kanske blivit än mer misshandlad och aldrig fått vare sig trygghet eller en familj. Allt hade kunnat gått så fel utan dig! Som vanligt är det så mycket man ångrar när man är på väg att förlora någon och det jag ångrar är att jag inte berättat hur betydelsefull du är och har varit för mig.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!!!
Mammas groda
2012-01-19 @ 18:46:32
Idag har jag tatuerat en groda för min mamma som nu är väldigt dålig. Idag när jag var där låg hon bara och tittade med en tom blick och nu har hon inte ätit på två dagar, så vi ser bara en försämring för varje dag som går. Det känns så overkligt att se den pigga och glada mamma ligga så sjuk och med en sån smärta. Trots att vi vet att hon inte har så långt kvar är det svårt att acceptera att hon snart är borta från oss. Min mamma älskar grodor och har hur många som helst i sin samling, så nu har jag gjort en för mamma för jag vet att hon själv ville ha en.
Så här ser den ut...
Helt tom
2012-01-13 @ 16:49:50
Då är det fredag och jag har legat hemma sedan i tisdags em och bara stirrat i taket. Tårarna har runnit och tankarna snurrar fram och tillbaka på allt som har med mamma att göra. Jag är ju inte en av de starkaste personenera så jag är kanske mer känslig än andra, men folk får tycka vad de vill om det. Livet har ett värde och en mening så oavsett så gör jag det som passar mig, hur egoistiskt det än låter! Nu kan vad som helst hända! Jag som hade sett fram emot att få ta fram vår nya husvagn i april, men nu har det vänt och kan inte se någon som helst längtan eller glädje i det. Har läkarna rätt så kommer det att bli före eller så blir det i samma tidpunkt. Som det känns nu så vet jag ingenting, jag tar en dag i taget!
I morgon ska jag hem och gosa med mamma!
I morgon ska jag hem och gosa med mamma!
Nedräkningen har börjat
2012-01-11 @ 17:03:48
Fy fan va svårt det är att acceptera och förstå vissa saker! Min mamma har cancer i hjärnan och är nu strålbehandlad, men hon blir allt sämre och sämre. Nu ska hon få prova en ny medicin som man fortfarande forskar på, men även om hon svarar på den så har hon upp till 3 månader kvar att leva. Ger den ingen effekt har hon kortare tid än så kvar. Jag fick beskedet igår och bröt ihop fullständigt. Hela jag bara skakade och det var en känsla jag aldrig tidigare varit med om. Mamma är mamma och nu kommer alla tankarna på allt hon gjort för mig sedan jag kom till henne som två-åring. Jag hade inte varit den jag är om inte hon funnits där för mig, det vet jag! Nu måste vi alla kämpa för att kunna ge henne ett glatt liv den tid hon har kvar. Sen ska vi andra minnas henne för den fina människa hon alltid varit och ställt upp på alla. Hennes liv har i stort alltid bestått av att ta hand om barn och när hon väl fick ett liv för sig själv blev hon sjuk och den här gången med dödlig utgång.
Jag älskar dig, mamma!
Du kommer alltid att finnas hos mig som en ängel!
Jag älskar dig, mamma!
Du kommer alltid att finnas hos mig som en ängel!
