Tänk att vi nu har haft turen att få fint väder i 3 år och en midsommardag är ju så speciell där man är ganska beroende av vädret. Precis när vi hade dukat fram och skulle till att sätta oss kom det ett litet litet fall från himlen, men det var snart över och vi kunde glatt sätta oss till bords resterande tid av kvällen. Vi såg en del poliser åkte omkring på campingen, men ingenting värre än att en långliggare åkte ut på grund av kaxigheter mot campingvärden. Efter en hel helg ute hela dagar blir man helt slut så när jag kom hem gick luften ur mig alldeles, men trots det gav jag mig iväg ut på en promenad. I år är det ett måste att hålla igång så man inte segar ner sig totalt, men det är bra så trögt vissa dagar. I vanliga vardagslivet går jag varje dag så skulle jag lägga ner det under fem veckor som jag nu ska ha semester är risken ganska stor att det sätter sig valkar både här å där. Förra året tog det mig ett par månader innan jag kände igen mig kroppsligt och det är så ångestfyllt för mig och gör mig så deppig. Jag har slutat att väga mig sen flera år tillbaka i och med att jag inte skulle klara av att se hur mycket vågen står på, men för en som har en ätstörning har man koll på det i allafall på sitt egna sätt. Jag önskar att jag bara skulle kunna klappa mig på magen och skratta åt skiten som alla andra normala människor gör!