Igår var jag till mammas lägenhet för att börja rensa och direkt när jag kom innanför dörren började jag att gråta. Det blev ett sånt otroligt tryck i bröstet som inte går att beskriva. Sist jag var där låg hon i sängen och fick mat och dagen efter åkte hon in med ambulans till akuten. Två veckor efter är hon borta. Jag kan fortfarande inte fatta det! När jag plockade ihop hennes kläder fanns hon någonstans där, alla kläder jag sett henne i gjorde att jag såg henne vid olika platser och tillfällen. Hon hade till och med sparat brudnäbbsklänningen jag hade då min bror gifte sig och då var jag 12 år. I bokhyllan fanns det både småkort och brev från både mig och Malin som hon hade sparat och då föll jag i gråt igen. På fredag är det begravning och då kommer verkligheten. Det gör ont och jag har nog fortfarande inte fattat att hon är borta. Jag vill ringa henne och säga så mycket!!!