Vila nu i frid, älskade mamma
2012-02-01 @ 18:20:21
De här två sista veckorna har varit bland de jobbigaste jag varit med om!
Du kom upp till Onkologen två veckor innan du somnade in, precis på dagen.
Allt har gått med en sån enorm fart och för varje dag jag kom upp till dig hade det blivit en försämring. Du skrattade tillsammans med mig och Malin för bara några dagar sedan. Det enda vi kunde lägga märke till just då var din hörsel. Den hade blivit otroligt dålig den senaste tiden och vi hade lärt oss att prata högre. Du sa till Malin att hon var så fin och att vi skulle vara rädda om varandra. Du kunde inte gå ur sängen, men jag kunde aldrig föreställa mig att allt skulle gå så fort. Tumörerna tryckte på och du började få ont, så de satte om morfin. Då kände jag att det började... På min födelsedag kände jag en otrolig oro att du skulle somna in. Jag ville givetvis att du skulle få bestämma när du skulle säga farväl, men min egoistiska mardröm var att det skulle bli på min födelsedag. På min födelsedag tittade du upp med ena ögat, du kunde inte säga något men jag vet att du såg mig. I och med att ingen av oss visste hur stark du var så trodde vi för varje minut att du skulle somna in men älskade mamma, du var en stark människa och ville kämpa in i det sista. Vi fanns hela tiden vid din sida och det vet jag att du kände! Måndagen den 30 januari 22.15 tog du det sista andetaget och det var det jobbigaste jag upplevt i hela mitt liv! När dina ögon började öppnas frågade jag dig om du ville kika på mig så jag började prata med dig, men det var det sista du gjorde. Din andning blev allt lättare och jag kände att det snart är över, men jag ville inte tro på det. Du fortsatte att kämpa och både jag och Sofie sa till dig att du inte behöver det längre. Jag sa till dig att vi är här och att allt kommer att bli bra, så sov du. Inte långt efter intog du dina sista minuter. Det högg till i dig och sen tog du bara tre andetag till. Jag skrek nej, samtidigt ville jag dig allt gott och att du nu skulle få komma upp till Lena (min syster).
Jag är så tacksam för allt du givit mig och Du kommer alltid att finnas i mina tankar!
Älskar dig!
Du kom upp till Onkologen två veckor innan du somnade in, precis på dagen.
Allt har gått med en sån enorm fart och för varje dag jag kom upp till dig hade det blivit en försämring. Du skrattade tillsammans med mig och Malin för bara några dagar sedan. Det enda vi kunde lägga märke till just då var din hörsel. Den hade blivit otroligt dålig den senaste tiden och vi hade lärt oss att prata högre. Du sa till Malin att hon var så fin och att vi skulle vara rädda om varandra. Du kunde inte gå ur sängen, men jag kunde aldrig föreställa mig att allt skulle gå så fort. Tumörerna tryckte på och du började få ont, så de satte om morfin. Då kände jag att det började... På min födelsedag kände jag en otrolig oro att du skulle somna in. Jag ville givetvis att du skulle få bestämma när du skulle säga farväl, men min egoistiska mardröm var att det skulle bli på min födelsedag. På min födelsedag tittade du upp med ena ögat, du kunde inte säga något men jag vet att du såg mig. I och med att ingen av oss visste hur stark du var så trodde vi för varje minut att du skulle somna in men älskade mamma, du var en stark människa och ville kämpa in i det sista. Vi fanns hela tiden vid din sida och det vet jag att du kände! Måndagen den 30 januari 22.15 tog du det sista andetaget och det var det jobbigaste jag upplevt i hela mitt liv! När dina ögon började öppnas frågade jag dig om du ville kika på mig så jag började prata med dig, men det var det sista du gjorde. Din andning blev allt lättare och jag kände att det snart är över, men jag ville inte tro på det. Du fortsatte att kämpa och både jag och Sofie sa till dig att du inte behöver det längre. Jag sa till dig att vi är här och att allt kommer att bli bra, så sov du. Inte långt efter intog du dina sista minuter. Det högg till i dig och sen tog du bara tre andetag till. Jag skrek nej, samtidigt ville jag dig allt gott och att du nu skulle få komma upp till Lena (min syster).
Jag är så tacksam för allt du givit mig och Du kommer alltid att finnas i mina tankar!
Älskar dig!
Kommentarer
Behöver du hjälp med din blogg? Letar du designer? - www.bloggdesign.nu
Trackback