Redan när jag var pytteliten valde min mamma att inte behålla mig. Hon var psykiskt sjuk och hade inga som helst känslor för mig och det har jag accepterat under hela mitt liv. Vilken typ av människa jag hade blivit om jag växt upp med henne tror jag ingen av min omgivning hade velat kunnat eller uttalat sig om, men jag kan säkert säga att jag inte varit den är idag utan vare sig min mamma, Gerd eller min nära o kära. Alla mina vänner är helt underbara och har alltid funnits i ur o skur. Jag har svårt att ta till mig omtankar när det gäller vissa människor, men de vänner jag har ger mig en sån styrka på alla sätt o vis.

I två dagar har jag försökt få kontakt med min riktiga mamma men hon vill inte svara. Hon är psykiskt sjuk och jag är glad att jag inte växt upp hos henne, men nu vill jag tala om att den mamma jag haft under alla år är borta. Det spelar ingen roll, ingen kommer att kunna ta min mammas plats!!! Hon har givit mig det hon kunde ge och jag kan inte se att jag skulle få det bättre hos någon annan. Varför vill jag då få kontakt med min bio mamma?! Är det livets mening eller?! 


Till er vänner,

Tack för att ni finns!! Jag har fått blommor av fam Hillgren, vykort och mejl från massor av vänner. Det betyder så mycket och jag vet att jag har er. TACK!