Har tillbringat hela dagen hos dig och du bara sover. Nu verkar du inte ha någon kraft kvar! Det är lika läskigt varje gång jag ska gå in till dig för jag reagerar lika hårt varje gång. Du ligger med vidöppen mun och halvkikar med ena ögat och jag vet att du känner att jag är där men du orkar inte säga nåt. Jag skulle kunna göra vad som helst om jag visste att du skulle kunna må bra igen, men nu gör de allt som står i deras makt och vi vet att det nu bara handlar om dagar. Du som alltid funnits för oss andra, varför kunde du inte få njuta av ditt liv som pensionär fullt ut?! Du som precis bott in dig i ditt egna lilla krypin och äntligen fått rå om dig själv och inte behövt tänka på något annat än dig själv! Jag skulle vilja ligga bredvid dig hela tiden och jag hoppas verkligen att jag hinner sitta vid din sida när du somnar.
Vi ses i morgon.

Puss o kram!