Då är det fredag och jag har legat hemma sedan i tisdags em och bara stirrat i taket. Tårarna har runnit och tankarna snurrar fram och tillbaka på allt som har med mamma att göra. Jag är ju inte en av de starkaste personenera så jag är kanske mer känslig än andra, men folk får tycka vad de vill om det. Livet har ett värde och en mening så oavsett så gör jag det som passar mig, hur egoistiskt det än låter! Nu kan vad som helst hända! Jag som hade sett fram emot att få ta fram vår nya husvagn i april, men nu har det vänt och kan inte se någon som helst längtan eller glädje i det. Har läkarna rätt så kommer det att bli före eller så blir det i samma tidpunkt. Som det känns nu så vet jag ingenting, jag tar en dag i taget!
I morgon ska jag hem och gosa med mamma!