Fy fan va svårt det är att acceptera och förstå vissa saker! Min mamma har cancer i hjärnan och är nu strålbehandlad, men hon blir allt sämre och sämre. Nu ska hon få prova en ny medicin som man fortfarande forskar på, men även om hon svarar på den så har hon upp till 3 månader kvar att leva. Ger den ingen effekt har hon kortare tid än så kvar. Jag fick beskedet igår och bröt ihop fullständigt. Hela jag bara skakade och det var en känsla jag aldrig tidigare varit med om. Mamma är mamma och nu kommer alla tankarna på allt hon gjort för mig sedan jag kom till henne som två-åring. Jag hade inte varit den jag är om inte hon funnits där för mig, det vet jag! Nu måste vi alla kämpa för att kunna ge henne ett glatt liv den tid hon har kvar. Sen ska vi andra minnas henne för den fina människa hon alltid varit och ställt upp på alla. Hennes liv har i stort alltid bestått av att ta hand om barn och när hon väl fick ett liv för sig själv blev hon sjuk och den här gången med dödlig utgång.

Jag älskar dig, mamma!
Du kommer alltid att finnas hos mig som en ängel!