Igår tittade mamma upp på mig med en tom och grå blick, men sen fick jag ingen mer kontakt med henne på hela dagen. Nu kan hon inte ens suga i sig vatten med sugrör så vi får badda henne med tussar runt och i munnen. Hon hade sagt till en läkare att hon vill somna in och det måste vi försöka acceptera. I dag tittade hon aldrig upp på mig, men jag smörjde in hennes panna och smekte henne på kinden och jag vet att hon kände att det var jag. Smärtan har kommit ikapp så nu får hon regelbundet lugnande och morfin. I natt hade hon ropat på sin mamma o pappa och det skulle vara intressant att få veta vad hon nu drömmer och tänker. Hennes andetag blir allt glesare och har varit upp till 30 sek och då lovar jag att man reagerar. Vi vill givetvis inte förlora henne, men det sista vi vill är att hon ska ha ont. Nu hoppas vi bara på att hon får somna in skönt och fridfullt.