Lite om mig själv

2008-10-20 @ 12:44:48

Är född 1970 och har två underbara barn.

En tjej som precis fyllt 10 och en kille som snart fyller 4.

Gifte mig 10 maj 2008, en helt fantastisk dag!

Det var strålande sol och allt blev så lyckat.

Jobbar som administratör på ett läkemedelsföretag sedan 20 år tillbaka.

Har ett jätte stort intresse av inredning, så som möbler, gardiner och allt som piffar upp i hemmet.

På somrarna tillbringar vi nästan all tid på Gräsö, där vi då ställer upp vår husvagn.

Då vi bor i lägenhet ser vi vår husvagn som en sommarstuga och det är faktiskt helt underbart.

Motionera är något jag gör alla dagar förutom då jag är sjuk eller är bortrest.

"Powerwalk" kallar jag det, för jag tar verkligen i (Kan se töntigt ut).

Ordning och reda är något jag verkligen försöker att lära mina barn, men har inte lyckats fullt ut än.

Att skriva har alltid varit ett stort intresse för mig. Har genom åren skrivit många dikter och poesier.

Skrivandet blir allt mer när jag känner mig ledsen och det har jag också varit många gånger.

När jag var ca 2 år lämnade min mamma bort mig och det har satt många spår i mitt liv.

Nu kom jag till en bra fosterfamilj och törs inte tänka tanken på hur mitt liv hade sett ut annars.

I den familjen fick jag en bror och en syster, men de är ganska så mycket äldre än mig.

Min syster och jag hade en helt fantastisk relation och henne förlorade jag för 12 år sedan.

Hon fick den hemska sjukdomen cancer.

Efter sig lämnade hon 2 små underbara barn men de mår idag bra.

Att leva med ångest var och varannan dag och inte kunna göra något åt det känns tungt.

Det djupa ärret som finns inombords kommer aldrig att läka, aldrig.

Någonstans finns det en saknad och kommer alltid att göra.

Då de omhänder tog mig fick jag även skiljas från min lilla syster.

Henne ville min mamma behålla så vi fick inte växa upp tillsammans, tyvärr.

När jag var 20 år sökte jag upp henne och vägen till en bra kontakt har varit lång.

Nu vet vi att vi har varandra och det känns så skönt.

Jag som person kan nog anses vara en stark och framåt tjej och det har jag nog blivit.

När jag var 24 år fick jag anorexi. Hur det utlöste sig för mig har jag egentligen inget riktigt svar på.

Min mamma har haft det sedan hon var barn och kanske det finns något genetiskt?

Efter att ha svält mig i ett år lades jag in på Akademiska sjukhuset.

Hade jag inte fått den hjälpen hade jag nog inte tagit mig igenom detta helvete.

Beslutet om vård såg min arbetsgivare till att jag fick och det tackar jag för än en gång.

När man levt med denna hemska sjukdom förändras livet enormt.

Idag mår jag bra, men kan fortfarande tampas med den där djävulen som sitter där uppe.

Man tar en dag i taget och kommer en liten liten bit längre för varje dag.

I dag lever jag lyckligt med min familj och älskar att umgås med alla jag tycker om.

Forts. följer...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg?

Skriv gärna något!

Behöver du hjälp med din blogg? Letar du designer? - www.bloggdesign.nu
Trackback
RSS 2.0