Nu är det tre veckor sedan jag bloggade och jag vet inte om jag vill säga att det är bra eller dåligt. För mig har livet känns så overkligt den senaste tiden och det beror troligtvis på den nya medicinen jag nu måste ta för min sjukdom, bipolär. Vissa dagar känner jag inte igen nånting av mig själv. Jag vet inte om det jag gör är rätt eller fel, jag har inte kunnat skriva som jag ska då både ord och bokstäver försvinner. Det ger mig en sån panik! Min tress har börjat öka, vilket inte är bra. Det är snart sommar och Lucas ska efter den börja i skolan. De är ju fortfarande så små när de är 5 år! Men jag minns när Malin började i 6 års, hon växte jättemycket på kort tid. Men å andra sidan är det en ganska stor skillnad på dem i mognad så det kan ju bli annorlunda den här gången. Så det är mycket som snurrar i skallen just nu. Kan även känna en viss oro för att jag inte kommer att hitta en nivå hos mig själv som jag ska tycka är normal. Jag vet att jag måste ge allt det här sin tid, men nu är det så pass längesen jag rasade och tycker det borde ha vänt. Än idag kan jag sitta på jobbet och tårarna bara kommer. Det är så himla jobbigt! Den här sommaren ska vi ha 5 veckor semester och det första gången på 22 år. Det ska bli så skönt och jag hoppas att det kommer att hända mycket positivt under den tiden. Idag ska jag inte göra nånting! Jag har sovit i stort sett hela dagen och går fortfarande i morgonrocken, vilket jag nog kommer att göra tills jag ska lägga mig för natten. Vi har verkligen haft en underbar vecka med mycket sol och värme. Det har vi många väntat på...