Det är läskigt hur fort dagar/veckor och år går. Måste erkänna att jag väldigt snabbt har blivit otroligt glömsk. Hemma har jag fått satt lappar ganska så länge, men nu är jag tvungen att göra det även på jobbet. Ska det vara så när man bara är 42 år? :)

 

Den här årstiden påverkar mig i och för sig på många sätt, men som det känns just nu är det ingen risk för depression i allafall. Jag är väl heller inte den sprudlande men det är ändå bra. För några år sen precis vid den här årstiden blev jag riktigt dålig och jag hoppas jag aldrig mer kommer att hamna där.

Jag mår rikgtigt bra, det som gör ont är saknaden efter mamma. Hon finns i tankarna nån gång varje dag och det finns fortfarande så mycket jag skulle vilja berätta för henne.