Att tänka på vid barn med en trots
2010-10-12 @ 19:29:24
Man tror alltid man är ensam...
Ett jättebra inlägg, läs.
Extra krävande barn
En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.
Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning.
Att tänka på
- Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi "välja våra krig".
- Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.
- Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
- Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt.
- Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade.
Den är töntig
2010-10-12 @ 19:21:58
.....säger min son... Tänk att en 6 åring kan vara så bestämd över vilka kläder han sätter på sig! Det hade jag aldrig kunnat tro för ett par år sen då han lurvade omkring hur som helst. Men idag kan jag inte ta fram de kläder jag tycker han ska ha för då går han raka vägen in till byrån och byter. Igår när vi skulle gå till skolan tog jag fram hans vinterjacka och den är grön, vilket han älskar, men den är töntig säger han. När jag hade låst dörren skulle han inte ha den utan en annan. Det är bara det att den där "annan" är en vårjacka och är lite för kall nu. Jag var precis lika bestämt som han och fortsatte att gå mot skolan. Han huttrade och mumlade om att han ville gå hem och hämta den där andra jackan, men jag fortsatte att gå. Till slut började jag nästan att skratta åt hans envishet för jag trodde aldrig att han skulle tillåta sig att frysa på grund av att jackan var grön. När vi nästan var framme stannade han och sa att han ville sätta på sig den och då vann jag!!! Snacka om att de små kan suga musten ur en vuxen!
Idag har jag varit in i alla affärer jag kan tänka mig som kan ha en blå jacka, men jag hittade ingen i hans storlek! Så jag kom hem utan jacka. Har suttit och tittat på nätet också men det är i stort sett samma sak där. Han vill inte ha någon jacka med mönster och det är det ju på nästan alla barnjackor, så det blir inte lätt. Vi får väl se om det finns en chans att han ändrar sig och tar på sig den gröna jackan i morgon.
Veckopeng till en 12 åring
2010-08-23 @ 21:13:45
Nu händer det grejer och lilltjejen börjar bli stor och har full koll på det här med pengar. Kompisarna pratar om hur mycket de får i månadspeng/veckopeng och den ena får mer än den andra, så nu ser hon upp till de som får mer än vad hon idag har som i sin tur leder till diskussioner. Hennes pappa och jag har pratat om det, men vi vet inte vad som är rimligt att få. Idag får hon 150:-/mån och det kan säkert vara lite för lite vid 12 års ålder, jag vet inte. Andra får så pass mycket som 150:-/veckan och det kan jag tycka är lite väl mycket. Så vart drar man gränsen?! Hur mycket ger ni era barn i veckorpeng alt månadspeng?
Från mindre och bekvämt till större och svårare
2010-08-23 @ 20:41:07
Idag har Lucas gjort sin första dag på förskolan och gissa om jag var nervös när vi gick dit?! När vi kom till skolan vid 7:40 hade redan en hel del barn anlänt, men ingen ifrån hans dagisgrupp. Redan där började problemet! Han kände sig så obekväm och ville inte släppa mig. Hua, vad det är jobbigt i såna situationer. Från ett tryggt dagis där allt är så enkelt och bekvämt till något som för Lucas nu är jättestort och nytt på alla sätt och vis. När jag gick fick förken hålla i honom och jag fick världens klump i magen. Han har ju bara träffat fröknarna vid 3 tillfällen (som inskolningen bestått av) och under dessa dagar hinner man inte få mycket till trygghet. Men jag ringde vid 9-tiden och då var allt bra. Jag blev så glad att jag fick tårar i ögonen (blödig som man är). Stundvis tänkte jag jättemycket på hur det går så när jag var på väg för att hämta honom nästan sprang jag dit. Där stod han för sig själv på skolgården och sa direkt när han såg mig att jag varit borta alldeles för länge. Under en kortare tid ska jag nog lämna honom när det ringer in (08:20) för att han ska känna sig tryggare av att hans dagiskompisar är där. Det är inte lätt att hinna med att vara en lugn och trygg morsa när jag ska vara på jobbet 08:30, men nu måste jag verkligen prioritera allt vad gäller en trygg start för Lucas. Jobbet finns kvar och det är inte hela världen om jag kommer för sent under en kortare tid. Det gäller bara att komma ihåg det så det inte drar iväg till stress som påverkar både mig och Lucas. Det är först nu jag inser att lillpojken börjar bli större.
Då är inskolningen klar
2010-08-20 @ 13:34:30
Nu har jag varit på förskolan i tre dagar och fick nästan panik igår då Lucas satt som fastklistrad på mig hela tiden. Det var i stort sett bara jag och två till av alla förläldrar som satt med i klassrummet. Men jag försökte ta mig ett steg tillbaka efter rasten och då gick han in själv utan mig!!! Men jag satt precis utanför (bland de andra) så han kom och kollade läget lite då och då. I dag var det som att vända på en hand, han behövde mig inte alls! I dag stannade barnen fram till lunch och det var så kul att se de små krabaterna ta egen bricka och lägga upp maten själva. Det är ju som en helt ny värld för dem. Vi förläldrar fick också äta om vi ville för endast 25:-, så det tackade man inte nej till. När dagen väl var slut såg jag hur stolt min lilla prins gick därifrån. Han fick en ny ryggsäck igår och den ville han mer än gärna ha på sig. Han e ju en stor kille nu... På måndag börjar det på riktigt och jag HOPPAS verkligen att det kommer att gå bra.
Mina barn
2010-08-10 @ 20:06:24
Herregud vad fort tiden går, nästa vecka ska min lilla Lucas börja på 6års verksamheten. Jag tycker inte det var längesen han började på dagis. Man glömmer fort hur det var när han började på dagis, men vad jag kan minnas gick det oerhört bra. Han har verkligen älskat att gå på dagis! Nu står man här som förälder inför mycket nytt. Hur kommer det att gå, kommer han att trivas och allt det där. Så länge barnen är små är det givetvis mycket lättare, men när de sen börjar komma upp i tonåren finns alltid risken för att det kan gå snett på många sätt. Min lilla tjej, som inte längre är så liten, fyller 12 i år och hittills har allt gått jättebra för henne. Hon trivs kanonbra i skolan och har ett stort intresse för att lära sig nya saker. Dessutom är jag är en väldigt stolt mamma som har en jättefin relation till henne och vi älskar att umgås med varann. Hon vill alltid följa med mig och handla och det tänker jag ta vara på så länge jag bara kan. Det är oerhört mysigt! Hon vill ofta bara sitta i min närhet och killa mig på ryggen, som hon vet att jag älskar. Jag får så mycket kärleksförklaringar i både ord och skrift att jag blir alldeles rörd. Det är kärlek det! Ärlighet är nåt jag verkligen vill att mina barn ska stå fast vid och min tös har alltid varit öppen och ärlig oavsett om det är något hon gjort fel. En sak har jag lärt mig och det är att inte bli arg när de öppnar sig och är ärliga, men om de går bakom ryggen eller ljuger blir jag skitbesviken.
Ärlighet varar längst!
Det här stämmer verkligen
2010-04-11 @ 21:05:50
Den svåraste delen med att uppfostra ett barn är att lära det cykla. Ett barn som ostadigt cyklar för första gången behöver både stöd och frihet. Insikten om att detta är vad ens barn alltid kommer att behöva kan drabba en hårt.
Jag har turen, Min son vill inte lära sig att cykla!
I detta väder kan denna behövas
2010-04-10 @ 16:14:36
Min lilla snuttegubbe har vuxit så på sistone och vuxit ur sitt regnställ, som han egentligen hatade. Man kan inte tro att en 5 åring skall vara kräsen på kläder, men å vad jag misstog mig!!! Den här satt han själv och bestämde att han vill ha på Gräsö. Den finns på Ellos i 3 olika färger för 399:-, men jag fick precis en rabattkod på 40% så det passade perfekt.
Overall
med avtagbar huva. Dragkedja med skyddande slå. Reglerbar resår i midjan, resårhälla under foten. Reflex. Fleecefoder utom i ärmar och benslut som har blankt polyesterfoder. Vattenavvisande och tåligt gummiplagg (i PU-material) med svetsade sömmar. Foder i polyesterfleece. Reflex. Tvätt 40°.
Mina pojkars dröm
2010-01-10 @ 18:36:03
är att få sitta å bygga lego tillsammans och det är precis vad de gör just nu. Lucas bestämde sig för att köpa lego för egna pengar idag och det blev ett rymdskepp. Hur stort som helst att lilla Lucas kommer att få svårt att bära det. Så nu ligger det lego över hela köksbordet, men det börjar snart att likna ett rymdskepp. Jag har precis tagit mig ett lååångt och varmt bad med tända ljus och det var så avkopplande. På det ska jag nu lägga mig på spikmattan en stund sen ska jag nog känna mig rensad på det mesta.
Kommit in i helt fel rytmen
2009-12-29 @ 20:57:10
De här dagarna (mellandagarna) är dagiset stängt och Lucas har varit helt uppe i varv här hemma. De måste verkligen göra av med massor av energi när de är på dagis! Han har sovit längre och varit uppe längre så det blir inte mycket till kväll för oss själva då jag vill sova vid 22. Men så är det vid dessa ledigheter. I morgon MÅSTE jag ta mig till Gränby och leta nyårsklänning! Jag skulle vilja ha något läckert på mig efter att ha gått med pyjamas i snart en månad. Kanske jag till och med ska sätta på mig lite smink:)
Har helt glömt hur en femåring kan vara
2009-12-29 @ 09:14:50
Den senaste tiden har vår lille Lucas varit i en sorts trots och testar alla metoder. Då jag själv är envis låter jag honom hållas, men min käre make har lite svårare för det och lirkar mer med honom och det har han ju lärt sig. I morse kom han till mig och ville att jag skulle följa med honom till toaletten för han var kissnödig. Först tänkte jag gå upp, men sen kom jag på mig själv att han faktiskt kan gå själv. Han ville bara ha upp mig helt enkelt! DÅ slog han till mig i ansiktet och sen ställde han sig och låtsas grina och sparkade på sängkanten i 15 min (jag tittade på klockan). Jag höll ut och sa ingenting för han måste ju ge sig tänkte jag. Nej du, det slutade med att jag själv var tvungen att gå upp och kissa så jag gick upp. Då lade han sig på min kudde och blev knäpptyst. Jag gick sen och tog mig frukost och då smög han sig upp och började leka med sitt lego. Det där med att kissa hade han redan glömt bort. Nu står han och sjunger för sig själv i v-rummet och vi har fortfarande inte sagt något till varann sedan 08:15 (snart en timme sen). Hur min Malin var vid fem har jag helt glömt bort, men hon är en envis rackare nu så det var hon säkert då också. Det gäller att stå på sig!
Lördags bilder
2009-12-27 @ 21:39:16
Dagisnivå
2009-12-21 @ 18:03:13
När jag hämtade Lucas på dagis idag viskade han "får Oskar följa med mig hem?" Det är en av hans bästa kompisar som haft ett litet uppehåll en period och nu har de tydligen hittat tillbaka igen. Jag tittade in på hans rum och jag lovar att det är grejer på precis hela golvet! De har klippt tusen bitar av en massa papper för det är snö sa de. När de leker har de en dagis nivå som är enorm, högljudda alltså. De ska överrösta varann hela tiden. Men snart är kvällen slut och då är det bara att sätta igång å städa...
Barnen är så lyckliga
2009-12-16 @ 21:07:29
nu när snön kommit. Min lilla Lucas har alltid varit larvig när det gäller att göra en del saker, som att åka pulka tex. Men i går hade han varit först upp i backen och först ner och det var så härligt att höra. Till och med fröknarna stod och gapade när det var lilla Lucas som var först. Men han är ju fem år nu så han kanske börjar tuffa till sig lite...
Barn med mobil
2009-12-07 @ 20:49:39
Nu har jag precis laddat Malins kort med 75:- comviq kompis och det är lika spännande varje gång att se hur länge det räcker. Hon säger att alla hon ringer/sms:ar har kompis så det borde räcka bra så länge kan man tycka. Åtminstone de 30 dagarna som man ringer gratis för.... Har era barn mobil? Hur gör ni med betalning o.s.v?
En svartvit outfit
2009-12-05 @ 19:04:15
Tänk så fort tiden går.... Malin är redan 11 år och så läcker! Hon älskar kläder och vill gärna vara framför kameran. Visst är hon fin?!
Kavaj - Lindex
Blus - Kapp Ahl
Stövlar - Skopunkten
Shorts - H&M
I dag fyller lillkillen 5 år
2009-11-09 @ 13:56:14
Tänk så fort tiden går... I går fick jag nosa på min systerdotters underverk som föddes den 31 augusti och jag blev alldeles rörd när hon jollrade med mig. Det är så mycket känslor som kommer fram när det gäller de små liven. När jag satt med Melissa i famnen insåg jag hur mycket jag glömt från den tiden när Lucas var så liten. Det är först när jag tittar på en film med Lucas som man kan lite återblickar. I dag fyller vår lillkille 5 år och han blev så glad när vi kom in och sjöng för honom i morse. Han slet upp paketen och blev helt till sig när han såg vad som låg i. När han funderat ett tag sa han; "Nu är jag fem år, men hur jag kan ha min pyjamas då?" Det skulle vara så roligt att veta hur de egentligen tänker i den åldern. På vägen till dagis var han så mallig över sina presenter och att han skulle få bjuda på glass och kolasås. I kväll fortsätter hans stora dag så han lär väl vara uppe till sena kvällen.
Undrar hur de små egentligen tänker
2009-11-06 @ 07:06:30
Som vanligt alla morgnar ligger jag kvar till sist. Lucas och love är uppe med tuppen och dukar fram frukost och det är så skönt att bara kliva upp och sätta sig vid frukostbordet. De senaste veckorna har Lucas klätt på sig själv och han vill verkligen det (inte en dag för tidigt). Han håller länge och väl på med tröjan så den inte ska bli bak och fram och det är inte så lätt alla gånger. Så nu till det gulliga, love stod i köket och tog fram frukosten medan Lucas klädde på sig och sen smög han in till mig och viskade;-"Har jag satt på mig tröjan rätt?" Ja, älskling, den sitter rätt, svarade jag. Då gick han in i köket och sa; -"Pappa, jag har satt på mig tröjan rätt nu". Jag blev alldeles varm i hela kroppen och log för mig själv över hans självständighet. Barn är för underbara!
Ett första försök utan blöja
2009-11-02 @ 19:35:24
Nu har Lucas badat och när jag skulle sätta på honom blöja och pyjamas insåg jag att blöjorna är slut. Så nu ska vi testa första natten utan blöja! Ska bli kul å se, eller inte, hur det ser ut i sängen i morgon.
Dagiskort
2009-11-02 @ 19:11:31
I dag hade korten på Lucas kommit till Dagis och det är lika roligt varje år att öppna paketet. Förra året såg han lite sur ut, men i år hade fotografen lyckats få honom att le och det var så fint. När jag satte i det nya kortet i ramen tittade jag på de korten från tidigare år (sätter de alltid bakom det nyaste) och då insåg vi att Lucas har haft röda prickar runt munnen i flera år. På onsdag ska vi träffa en läkare för att prata om hans "kissa på sig" problem och då ska jag passa på att ta upp det här med utslagen. Förmodligen är han allergisk mot något men vi har inte en aning om mot vad. En allergitest sägs inte säga så mycket men det kan vara värt ett försök. Ingen salva hjälper!
