Hua va svårt det är att känna sig nöjd med din frisyr. Under årens lopp har jag haft både mörkt, ljust, kort och mindre kort och jag har egentligen aldrig kommit fram till vad jag vill ha. Men det är det som är lite roligt, ena månaden är jag ljus och den andra mörk. Sen vill jag ha kort och tuff frisyr och nästa lite snällare. 

Nu har något mittemellan och ska prova mig fram ett tag. Känner jag mig själv rätt så blir det både kortare och ljust inom en snar framtid.



                                                                                                             

Till middag blev det en snabb, enkel men väldigt god maträtt. Bara att steka köttfärs, strö över mixen och lite vatten. Sen spetsade jag med lite honung, creme fraiche, chilisås, köttbuljong och vitlök. Till det åt vi ris.

                             

Min man gillar hockey, det gör inte jag.

Jag älskar kläder och skor, det gör inte han.

Min man tycker om att spela tv spel, det gör inte jag.

Jag tycker om att vara och prata med människor, det gör inte han.

Min man är en nattuggla, det är inte jag.

Jag tycker om vin, det gör inte han.

Min man tycker om öl, det gör inte jag.

Jag vill åka utomlands, det vill inte han.

Min man är blyg, lugn och tillbakadragen, det är inte jag.

Jag har tatuerat mig, det har inte han.

Min man har en trygg och fin uppväxt, det har inte jag.

Olikheter kan ge likheter

Inatt har jag haft en superskön sömn och sovit hela natten. Lilleman var vaken så pass länge som till 22.30 igår kväll och kissade precis innan, så inatt var han torr :) Däremot var var inte det lättaste att få lilleman att vakna efter den sena kvällen och han blir ju så arg när han inte får sova. Han har gått och blivit ett riktigt matvrak och äter hur mycket som helst. Till frukosten idag tog han två stora mackor och en tallrik yoghurt. Det kan jag tycka är mycket för denna lilla kropp, men han kanske är i en tillväxtperiod just nu och behöver så mycket. Jag tänker ju alltid på hur mycket och vad jag äter så det är lätt att tänka fel när det gäller honom. Huvudsaken är att han inte småäter och stoppar i sig kakor och godis i veckorna. Idag ska han cykla hem själv, mammas lilla gubbe.

Usch, vilken natt! Jag hade ångest, svettades, en man som snarkade och en son som sprattlade i sängen. För att försöka få någon sömn var det till att knata in till Malins säng. Hjärtat slog både hårt och fort att jag inte kunde slappna av och på det hördes både min mans snarkningar och brakisar ända dit. Just nu vet jag inte vad som händer inom mig, en ledsamhet och nedstämdhet är det jag vet. Att känna sig så här upp och ner får mig verkligen att känna en uppgivenhet.  

Satt och tittade på lite bilder i mobilen och tänkte dela med mig av några.




ETT PARTYKORT HOS CAROLA







BÄSTA MALIN & JAG



MIN LILLEMAN


 
DET HÄR ÄR MINA SMÅ ÄLSKLINGAR PÅ GRÄSÖ FÖR NÅGRA ÅR SEDAN



MINA SÖTNOSAR SOM GÄRNA VILL VARA MED PÅ BILD



JAG & MIN KUSIN NÄR VI VAR SMÅ




JAG & MOSTERS TJEJ, MIRANDA







BILDER FRÅN VÅR NYA HUSVAGN, SOM SNART SKA TAS TILL GRÄSÖ



JAG & MIN SYSTER




SHOPPAT EN NY BLUS I HOFORS



JAG & MIN LILLA LUCAS

Som vanligt vill man köpa på sig ett par nya skor inför våren och dessa vill ha.
Jag är en sån som ska prova ett antal gånger innan jag bestämmer mig och jag ska gå igenom skolådan i förrådet först. Nog för att jag tror det finns ett och annat par jag skulle kunna kasta. Tack och lov har min bästa Malin fått så stora fötter att hon inte kan ha mina skor längre, vilket innebär att jag får ha alla mina skor ifred :)

Det är många varför som kan dyka upp i huvudet.

Jag är nu 42 år och har många gånger undrat hur mitt liv skulle ha sett ut om jag växt upp hos min biologiska mamma, men jag kan även undra varför hon skaffade mig när hon ändå inte ville ha mig?

Jag tänker dagligen på varför den pappa som stod mig nära i 18 år lämnade mig?

Min älskade syster som hunnit få två barn, var världen snällaste människa och alltid fanns där för oss alla, varför fick inte hon leva mer än 36 år?

Jag känner säkert som många många andra men varför måste jag äta medicin för att klara mig?

Jag vill inte vara som alla andra, men varför är jag så annorlunda mot alla andra? 

Att ha människor omkring mig är det bästa jag vet, men varför klarar jag inte utan dom?

Jag började arbeta på mitt arbete -88 och varför har jag inte lyckats utveckla mig till något bättre?

För mig känns det roligt med förändringar, men varför vill jag alltid ha det?

År 1995 var jag väldigt sjuk i anorexi och som jag tagit mig igenom, men varför tänker jag alltid fortfarande på min vikt och vad jag äter?

Människor träffar sin stora kärlek, bildar familj och lever lyckliga livet ut, men varför har jag misslyckats redan från början?   

Sammanfattat är jag en otroligt känslig, kärleksfull, öppen, glad och frispråkig människa, men varför syns jag inte?!

Att trivas i ditt eget sällskap,  kunna njuta i avskildhet och där samla dina tankar och hitta din kreativitet är en ytterst värdefull tillgång. Förutsättningen tycks vara att du har tillgång till goda relationer eller åtminstone minnet av sådana.

För att finna den goda ensamheten behöver du vara sams med dig själv och göra dig av med en eventuell rädsla för att ha tråkigt.  För många är förmågan att hitta den goda  ensamheten den värdefullaste frukten av en psykoterapi.

 Den tärande ensamheten

Äger du inte tillgång till en närande ensamhet är det stor risk att du agerar destruktivt i dina relationer och blir klängig, kontrollerande och svartsjuk eller självtillräckligt upptagen av fattiga sexuella fantasier och pornografi eller otrohetshistorier. Somliga blir beroende av underhållning och TV, lyxkonsumtion och utsvävningar eller hemfaller till alkoholism eller annat missbruk.

Den ensamhet du tvingas in i av din egen känsla hopplöshet och skam eller genom att andra inte förmått se dig eller svikit dig är en bitter frukt som riskerar att nära dina sämsta sidor.

Självömkan och offermentalitet tar lätt över och fungerar som ursäkter för en kärlekslös och självcentrerad livshållning som gör dig ännu ensammare. Du kan då behöva hjälp att bryta den onda cirkeln så att inte år av ditt liv äts upp av bitterhet.

Den hemliga ensamheten 

De flesta av oss vill inte ge röst åt våra ensamhetskänslor. I stället blir vi hemliga med vår innersta längtan efter gemenskap, ibland även för oss själva, och säger oss att allt är bra och att vi inte behöver någon.

Speciellt svårt tycks detta vara för oss män, enligt formeln "ensam är stark". Men det är inte bara män som uppfostras till att "bli självständiga", vilket ofta i barnets ögon innebär att föräldrarna självrättfärdigt lämnar det i sticket när behovet av stöd och känslomässig närhet är som störst.

Vägen ut ur den skamliga ensamheten brukar gå genom ett smärtsamt erkännande av att den inget har med självständighet att göra utan är ett annat ord för obesvarad längtan. En längtan som är värd respekt.

 Ensam i tvåsamheten

Alla intima relationer har sina begränsningar.  Vi ser verkligen varandra dunkelt som i en spegel. Det är omöjligt att dela allt och förstå allt. Ett visst mått av ensamhet finns i de bästa relationer. Det är orimligt att förvänta sig att vår livspartner skall kunna vara allt för oss.

Fastna inte i grämelse och förebråelser över detta! Det är en fälla att fokusera på vad som saknas.

En del av ensamheten beror  på oskicklig kommunikation och på att vi förväntar oss att den andre skall kunna läsa våra tankar.

Om du känner dig osedd och oförstådd kan det vara klokt att kritiskt granska vad du själv gjort för att den andre skall kunna se och förstå dig - om du ärligt försökt vara dig själv och samtidigt helhjärtat ansträngt dig att själv vara den rätte för din partner. Grunden för en lyckad relation är att du helhjärtat söker möta den andres behov av att bli sedd!

En källa till ensamhet är att vi försöker att leva i en bild av hur vi tycker att vi själva eller vår partner borde vara. Detta gör oss till främlingar både för oss själva och vår nästa.

Eventuellt är du ensam i din relation därför att din partner är självupptagen och lägger beslag på allt känsloutrymme. Partnern är kanske dramatisk och anklagande, självömkande, fylld av psykisk eller fysisk smärta, försjunken i drömmar om något annat eller saknar kontakt med sitt inre. Det finns då inte utrymme för dig och dina behov och du blir hänvisad till att vara slasktratt, vårdare eller bara en del av möblemanget.

Om du finner dig i detta, kan det naturligtvis hänga samman med ett ödmjukt sinnelag, men lika ofta är anpassningen en flykt undan ansvar för att du har ditt liv att leva.

Relationslöshet 

Att leva utan någon närstående eller i mycket andefattiga relationer innebär för de allra flesta ett tragiskt livsval baserat på besvikelser på andra eller på den egna personligheten. Att ta sig ur detta bakvatten kan kräva plågsam självrannsakan och framför allt mod att ta steget ut i det okända.

Relationslöshet kan också ha sin grund i att ingen tänt din eld och att du är så upptagen av inre motsättningar och sårigheter att du inte orkar få upp ögonen för en annan människa. Utåt kanske du skyller på att du inte hittat den rätta.

Relationslöshet är inte bra för din hälsa. Det har visat sig att en ensam livsstil ökar vår sårbarhet för stress, försvårar sömnen, allmänt ökar sjukdomsbenägenheten och förkortar livet.


Förälskelse är inte nödvändig

Somliga har svårt att bli förälskade och ser samtidigt förälskelse som en nödvändig inledning till en intim relation. Andra blir enbart förälskade i personer som definitivt inte passar dom.

Det finns ingen lag som säger att du inte har rätt att närma dig någon annan, om du inte från början är förälskad. Varm intimitet  kan växa fram med tiden! Kanske är du klokare i ditt partnerval om du inte är känslomässigt berusad från början.

Dagens pollenprognos 2012-03-13

Nästa pollenprognos: onsdag 14mars.

Har suttit och kika lite på Tradera och vann den här söta blusen för 45:-

Jag o Malin kommer väl att slåss om den.